Löp

Nja, Boy förstår nog inte att Lara är hans dotter – han vill gärna para henne.

Den lilla stackaren har tänder som skallrar i munnen och dubbla hörntänder som gör ont. Inte ens 5 månader är hon och så löper hon också sen ca 1 v tillbaka.
Men Lara ser lika glad ut för det. Sitter och tittar på mig och skallrar lite med tänderna. Äter bra. Nu när löpet började kan hon hålla sin urin mycket bättre. Och hanarna får sitta bortstängda. Tai har inte reagerat ännu. Men det kommer.

Mimi har inte börjat löpa ännu. Undrar hur Boy kommer att vara med henne. Att hon är hans dotter måste han ju veta.

Kväll

Vi kan ju inte gå riktigt långa promenader varje kväll – än… – Lara måste bli lite äldre först.

De gånger vi går kortare har vi en massage och godisstund när vi kommit hem och efter kvällsmaten. Jag sitter på golvet med hundarna. Jag tänker ut något hundarna ska göra – Lara och Mimi ska kanske sitta ner, Pärlan ligga, Taizan göra en konst, Boy ge sin matte en slick på näsan…. – den som gör som jag tänkt får en godis. Jag säger ingenting. Att alla sitter med ökar stressen – men det tar inte lång stund innan alla grunnat ut vad just den ska göra för att få sin godis.

Massage delas ut till den som vill. Småtjejerna blir lite tvingade – dom behöver bli vana vid att bli tagna i och får sitta i knä samtidigt. Boy tränger sig fram för detta älskar han. Tai också. ♡♡♡♡♡

Mörker

Som rubriken säger är det mörkt…. Både morgon och kväll, på promenaderna.

Men jag hör till dom som faktiskt gillar mörkret. Mörkret är som en filt att svepa in sig i. Inga krav på att vara ute och umgås och fara kring.

Nej, man går där i tystnaden och mörkret – och visst ser man bra ändå. Vattenpölarna glänser på vägen. Skogen går ju inte att gå i, men runt Sturefors är skogen så förstörd att den inte går att gå i ändå. Helt sönderkörd av tunga maskiner. Min sista runda som vi gått under sommaren sprack alldeles nyss – ett nytt lerigt uppkört spår för tunga maskiner. Meterdjupa vattenfyllda diken med en lerig, trasig mitt. Tack alla skogsavverkare! 🙁

Det finns bara ett problem med mörkret – hur f-n hittar man hundbajset…? – ja, för att ta upp! När jag var liten var gatuljusen starka och lysande, i dag glimtar det nåt litet gult uppe mot himlen som knappast når ner till marken och kan lysa upp det viktigaste för en hundägare på morgonpromenad – HUNDBAJSET.

Hemma igen

Hemma igen – alla glada och utmattade.

Vi hämtade Lara och Mimi först. Pärlan skrek när hon hörde Mimis röst och Mimi gallskrek av glädje när hon såg mig och hoppade in i bilen och letade efter de andra hundarna.
Lara tog det lite mera avmätt.

Hemma blev det först promenad och sen mat. Sund hundmat, Vildand. Alla älskade det utom Pärlan som var misstänksam. Hon tvingade i sig en del till sist. Resten av gänget slukade maten.

Det är alltid lite spänt när shibor som har varit ifrån varandra träffas. I shibans värld är flocken och rangordningen det primära. När man ses igen måste rangen ordnas igen. Därför är det bra att börja med att gå en promenad. När man går tillsammans så återuppbildas flocken igen.

Men Pärlan brukar inte ha problem med sådant och småtjejerna hade det inte heller. Allt gick bra.

Alla är utmattade efter helgen. I morgon måste vi göra något kul….

På väg hem

1416142546766

Klart att inte bara matte ska ha hamburgare – Max goda vegetariska f ö. Hundarna vill också ha – men deras är förstås riktigt kött…☺

Taizan och Pärlan älskar sina hamburgare men Boy äter förnämt och tvingar i sig lite bröd på villkor att jag delar allt åt honom.

Hotell

Nu är lantisarna på fint hotell. Det tog matte mycket huvudbry att förstå, hur man fick igång hissen.
Mycket hundar är det här. Hundarna har ätit – ja inte Boy förstås… Taizan är så glad att han racar runt runt och skäller. Pärlan har provat sängen. Boy också.
500 NKr extra tog dom om man har hund med sig. 🙂
1416065534315

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!