Jag är en sån som gillar att se filmer som jag redan sett. Att slappa till.

Jag kan se slötittarfilmer med garanterat lyckligt slut om och om igen. Sweet Home Alabama t ex. Love Actually. Ja ni förstår. Serier som Gilmore Girls.

Nu har en svensk film för ovanlighetens skull hoppat upp på min favorit-lista.

Patrik 1.5. Om det homosexuella paret som vill adoptera ett barn och tror dom ska få Patrik 1.5 och så får dom i stället tonårsligisten Patrik 15. Jag njuter verkligen av ännu en Skarsgård som gör en helt amazing skådespelarprestation! Blev tvungen googla och se, om jag kunde få fram om han är homosexuell på riktigt, så bra är han. Små ögonrörelser och muskler som rör sig vid munnen – och det är en full scen. Dråpliga situationer förstås. Och så slutscenen – hela filmen sitter jag och väntar på slutscenen. 3 meningar. Typ. Några blickar. Det är allt. Och jag gråter varenda gång. Varenda gång!

Nä, nu ska jag se Patrik 1.5. Igen. Det får bli lördagsnöjet.

Jag är tillräckligt gammal för att ha överlevt både asiaten och hongkong-influensan. Jag missade tackochlov spanska sjukan, som 50 miljoner människor dog av. 5 miljoner dog av asiaten. Båda dessa “tog” de som var yngre.

Än så länge verkar Corona ha ett betydligt mildare förlopp. De 2 som hitintills dött i Sverige var gamla. Gamla dör av sånt som yngre klarar med en klackspark, så det är inte konstigt. De som är unga verkar klara Corona bättre.

Ändå är det full panik i världen. Och här hemma. Landsgränser stängs och folk ska sitta hemma och jobba. Det är panik över att barn ska gå till skolan. Folk hamstrar mat så det finns ingen mat j affärerna.

På FB läser jag att folk beställer hem pallar med hundmat. Jösses. Det har jag inte haft en tanke på.

Jag tar fram mobilen och beställer hem 2 lådor Sund. Utifallatt….