För flera år sedan köpte jag en väldigt bra hushållsvåg. Bra att väga valpar på också.
För mer än 1 år sedan försvann den. Borta! Jag letade. Och letade. Och letade. Ingen våg.
Plockade fram den gamla vågen. Och vägde valpar på. När Zeldas valpar skulle födas visade det sig att gamla vågen drog sin sista suck. Och dog.
Skickade efter en ny våg.
Tror ni mig när jag säger att SAMMA DAG – jo, precis samma dag – som jag fick den nya vågen – hittade jag helt otippat den försvunna. På ett logiskt ställe där jag känner på mig att jag verkligen har letat. Hur kom den dit??? Och den var exakt likadan som den nya.
Så nu har jag 2 likadana!
Så – jag gick och köpte ny klotång också. Alla dom bra har mirakulöst försvunnit.
Nu väntar jag på att dom gamla klotängerna ska dyka upp. Att den nya ska liksom ropa på dom försvunna.
Häromdan tog sig Lara utanför tomten och stod på gatan och skällde på grannhundarna vilket omedelbart rapporterades på FB inklusive ryktet att hon var nere vid skolan och sprang. Men det var en annan hund. Mitt fel – det kan vara knepigt att få igen grindarna när det är isigt. Dom klickar inte i. Ändå tycker jag att jag kollar hela tiden. Men inte skrev jag på FB när grannhunden hade rymt från SIN tomt och sprang och jagade mig. Men det borde jag kanske ha gjort.
När leran och isen gör det omöjligt att gå. När hundarna – som nu – får mindre motion p gr a dräktighet och valpar. Och blir uppjagade och krångligare både inne och ute. Gäller framförallt Maru och Darina.
Allt hår. Boy har börjat fälla också. Allt damm. Som blir med många hundar. All lera dom drar in nu när det är plusgrader igen. Trött på att plocka upp bajs inomhus efter vavvan om jag blir 15 minuter senare med kvällspromenaden. Trött på….att städa.
Så alldeles extra tokroligt att en ryttare – och en häst! – fick Jerringpriset i går. Ett pris där svenska folket bestämmer.
Andra idrottsmän är beroende av sin egen prestation. Plus i vissa sporter av lagets.
Men att vara beroende av en häst, mer än 500 kg tung och med en hjärna stort som ett plommon, måste vara worse case scenario för varje vältränad idrottsman. Och då har jag inte ens nämnt alla skador hästen kan få på vägen. T o m på väg in till arenan.
Så Peder Fredricson och All In – ja hästen vann förstås också i mina ögon – välförtjänt och well done!
Sen får Expressen m fl tjuta hur mycket dom vill. Synd bara att jag inte röstade. Nästa gång ska jag göra det. I det här fallet blev det 1 röst mindre på Peder. Och All In.
….ligger vi alla – ja utom Zelda förstås – i soffan och umgås. T o m Boy vill sitta nära och bli klappad och det tycker han normalt är ganska överskattat.
Zelda har tagit all tid under de senaste dagarna och nu vill alla umgås med matte.
Själv har jag faktiskt sett några riktigt bra filmer på Netflix när jag har väntat….
…..började jag. Titta på hela Gilmore Girls om igen.
Nu har jag sett de sista 4 filmerna som Netflix gjort.
Och ja….. Visst har en del gått förlorat. Det är trots allt 9 år senare. Regin är inte perfekt. Lite av mysigheten med Stars Hollow är borta, delvis på gr a hur historien läggs upp. Men också utifrån på vilket sätt man filmar. Luke’s Diner är inte lika bra. Underbarnet Rory är inget underbarn längre utan har misslyckats på vägen på ett lite märkligt sätt. Paris är underbar som vanligt. Men konstigt yrkesval. Sookie är med på ett alldeles för litet hörn men är förstås upptagen av sin egen serie. Michel är sig lik. Kirk får mycket utrymme. Morfar har avlidit och Emilies karaktär förändrar man på ett sätt som också blir märkligt.
Jag tror jag hade kunnat skriva de där 4 avsnitten själv och gjort det bättre.
Som tur är finns det ljuspunkter. Så nej, det är inte helt hemskt. Ni som älskar Gilmore Girls – titta på de nya avsnitten. Jag ska inte avslöja vad som händer. Men ett efterlängtat bröllop blir äntligen av. Äntligen!
