Hade så ont i foten i morse att jag haltade helt fruktansvärt – och fick gratis morgonkaffe av en dam som tyckte synd om mig…. Tyckte synd om mig själv också och tänkte att det här går aldrig vägen…Jag får avbryta och åka hem helt enkelt…Men hur åker man hem….???? Mitt ute i the middle of no-where…? Så jag traskade på.

Tidig morgon, gående efter vältrafikerad asfaltväg.

Det här är en av de längsta medeltida broarna i Spanien, 200 m och med 12 valvbågar.

Man går in och ut ur många byar på vägen. Jag mitt nöt trodde att jag skulle gå bara 21 km idag, men det var 31 km till Astorga.

På vägen passerade vi genom en hel del natur – gräset var konstigt nog blått?

Mitt på berget hade några killar ordnat ett härligt retreat med frukt och vilplatser…

– tyvärr var mitt batteri på väg att ta slut så jag kunde inte fota ordentligt… Det var uppskattat och gav lite extra energi till den otroligt jobbiga och heta ingången till Astorga. Jag såg en kvinna som höll på att tuppa av.

I Astorga hittade jag 1 albergue men kvällen innan sades det – inte det första, dom har bed-bugs….

Så jag sökte vidare…Men hittade inga fler trots att det skulle finnas 3.

Ute på den stekheta landsvägen igen. Hux flux utsnför staden. Utan vatten. Törstig. Benen och fötterna stumma av trötthet. Orkade inte gå tillbaka. Lite panik. Men sa till mig själv – Lena, kom ihåg…Caminon ger dej det du behöver…

1.5 timme senare – ett stilla, lungt albergue…får ett glas vatten…blir hälsad av en underbar schäfer med camino-snäcka runt halsen… hittar min väninna från USA där…vegetarisk kvällsmat… YES!

Du får det du behöver. När du behöver det.

Men jag kommer att ha flashbacks av när jag haltar fram – timme efter timme – i 30-gradig värme, och undrar hur och om jag ska överleva…ett enda förbannat steg till..idag igen…

🙏 Buen Camino!

Så var äntligen även denna dag över!

Började i Mul-staden och gick dryga 20 km till Leon.

Leon var trevligt! Fin gammal stadsdel och gav inget snobbigt intryck.

Föredömligt märkt med gula pilar!

Det gick bra att hitta in men att ta sig ut tog eviga tider. Först förorter och sedan industriområden.

Mycket av dagens 41 km har gått efter asfaltvägar. Efter en kylig morgon blev det – som vanligt – en stekhet eftermiddag. Absolut stekhet.

Sista milen gick i alla fall delvis genom natur.

Till sista landade jag i Villar de Mazarife och har beställt pilgrimsmiddag bara för att jag inte orkar gå nån annan stans.

Är så svullen i min vänstra fot och har så ont. Blåsan på hälen var infekterad i morse men jag hällde lite silvervatten över och satte bandage på så nu ser det bättre ut. Var in på en Pharmacia och fick nya smärtstillande som hjälper bättre. Men total vila skulle förstås vara det bästa. För foten.

I morgon ska jag hinna till Astorga och sen börjar tydligen eländet med både regn, höga berg att kliva över och en fasansfull lång och brant utförslöpa. Efter det vet jag på ett ungefär hur resten kommer att se ut och kan börja titta på biljett hem.

Längtar efter lotion, balsam och annan lyx! Byta kläder. Vara ren. Trippa runt med hundarna – men kanske tar jag ryggan och lastar i mat och stannar ute hela dan…

Min rygga börjar bli skitig. Den är gudomlig. Osprey 36 – älskar den!

Nu är maten strax färdig.

🙏 Buen Camino!

Ser ni raden av små träd? Mer än 2 mil av promenad på en typ grus-stig vid sidan av asfaltvägen. Mesetan. Till det positiva är att det fanns bänkar med jämna mellanrum. Det har det inte funnits på Caminon förut.

Jag sitter på en bänk och äter resten av frukostmackan, dricker vatten och tittar bortåt Caminon. Ser ni? Berg! Leon ligger ca 25 km bort och sen är denna tråkiga, ensidiga, depressionsframkallande mesetan över!

Känns som att bron över motorvägen var en vattendelare. På andra sidan mer träd, grönska och en flock kor! Och 1 hund. Har inte sett några djur alls under mesetan.

Det blev en kort promenaddag idag på ca 27-28 km. Jag stannade i Mansilla de la Mulas och tog in på ett skabbigt albergue. Helt otroligt hur dom har packat in sängar och typ 2 toaletter och 2 duschar ska räcka till alla.

Jag har i alla fall fått min standard – salade mixta. Dagen är räddad. Och fötterna är i bättre skick än i går. Nu hoppas jag på en bra natt. Och i morgon ska jag passera Leon.

🙏 Buen Camino

Det roligaste som hänt idag är att jag har passerat halvvägs till Santiago!

Annars har det varit lite natur och mest att gå hemska asfaltvägar och klänga över motorvägar.

Sen kom jag till Bercianos del Real Camino och hittade ett albergue som hette:

– Pärlan! Det är fina och svala 4-bäddsrum och nu ligger jag på sängen och lider! Fötterna värker ohyggligt och jag har fått en blåsa på hälen.

Det här varit ohyggligt varmt ända sedan förmiddagen. Jag är helt utmattad!

🙏 Buen Camino!

Mesetan. Japp.

I morse fick jag först sällskap av 3 små kinesiskor. Gracila små damer som trippar fram. Men fort! Och smart nog utan back-pack, bara 1 liten dag-ryggsäck. På Caminon kan man ju välja att skicka sin ryggsäck i förväg med transport och i stället använda bara en liten dag-ryggsäck.

Första samhället innebar kaffe, macka och denna oundgängliga färskpressade apelsinjuice.

Sedan har jag gått mil efter mil efter först trafikerad asfaltväg och sedan i gassande hett solsken, grusväg – se kort:

Mellan kl 12-16 i värsta hettan är det i stort sett bara jag som går. Varje dag likadant.

Man går och går och går. Ingenting händer. Såg en överkörd orm, men har inte sett någon levande. I morse nästan trampade jag på ett helt gäng med små feta råttor. Skrek till och gjorde ett skutt. Men dom små kineserskorna skrek inte – dom hötte med vandringskäppen och sa “shus-shus”. Modiga flickor!

Calzadilla de la Cueza – så heter byn jag sitter i. Fullsprängd sovsal och jobbiga typer som skryter om hur mycket dom har vandrat och skrattar som hyenor. Men i natt är bara åter en natt. Jag har tvättat mina kläder och sitter med en kall öl. Det är gott nog. I morgon vandrar jag vidare.

🙏 Buen Camino! Saknar er allihop!