Det är ju uteslutet att släppa lös 2 löptikar, så efter morgonpromenaden blir det i stället att leka i trädgården.
Mätte dom små flickorna i morse – dom är strax 5 respektive 7 månader. Det visade sig att dom är ganska jämnstora, det skiljer inte mer än ca 0.5 cm, även fast Mimi ser större ut. Mimi är en dragster så hon har snart slutat växa. Skulle tro att hon slutar kring lite drygt 36 cm. Detsamma gör nog Lara.
Nu löper båda småtjejerna.
Kul det blir här under nästa 3 veckorna…
Mimi hälsar!
Lara också.
Nu fungerar det att skriva kommentarer!
Fredag i dag!!
En helg för ev. lite fotande om vädret blir hyfsat, städa, baka lussekatter till kennelträffen nästa helg – och i övrigt långpromenader och ta det lugnt!
Ha en bra dag allihopa!
Lara
Nja, Boy förstår nog inte att Lara är hans dotter – han vill gärna para henne.
Den lilla stackaren har tänder som skallrar i munnen och dubbla hörntänder som gör ont. Inte ens 5 månader är hon och så löper hon också sen ca 1 v tillbaka.
Men Lara ser lika glad ut för det. Sitter och tittar på mig och skallrar lite med tänderna. Äter bra. Nu när löpet började kan hon hålla sin urin mycket bättre. Och hanarna får sitta bortstängda. Tai har inte reagerat ännu. Men det kommer.
Mimi har inte börjat löpa ännu. Undrar hur Boy kommer att vara med henne. Att hon är hans dotter måste han ju veta.
Vi kan ju inte gå riktigt långa promenader varje kväll – än… – Lara måste bli lite äldre först.
De gånger vi går kortare har vi en massage och godisstund när vi kommit hem och efter kvällsmaten. Jag sitter på golvet med hundarna. Jag tänker ut något hundarna ska göra – Lara och Mimi ska kanske sitta ner, Pärlan ligga, Taizan göra en konst, Boy ge sin matte en slick på näsan…. – den som gör som jag tänkt får en godis. Jag säger ingenting. Att alla sitter med ökar stressen – men det tar inte lång stund innan alla grunnat ut vad just den ska göra för att få sin godis.
Massage delas ut till den som vill. Småtjejerna blir lite tvingade – dom behöver bli vana vid att bli tagna i och får sitta i knä samtidigt. Boy tränger sig fram för detta älskar han. Tai också. ♡♡♡♡♡
Som rubriken säger är det mörkt…. Både morgon och kväll, på promenaderna.
Men jag hör till dom som faktiskt gillar mörkret. Mörkret är som en filt att svepa in sig i. Inga krav på att vara ute och umgås och fara kring.
Nej, man går där i tystnaden och mörkret – och visst ser man bra ändå. Vattenpölarna glänser på vägen. Skogen går ju inte att gå i, men runt Sturefors är skogen så förstörd att den inte går att gå i ändå. Helt sönderkörd av tunga maskiner. Min sista runda som vi gått under sommaren sprack alldeles nyss – ett nytt lerigt uppkört spår för tunga maskiner. Meterdjupa vattenfyllda diken med en lerig, trasig mitt. Tack alla skogsavverkare! 🙁
Det finns bara ett problem med mörkret – hur f-n hittar man hundbajset…? – ja, för att ta upp! När jag var liten var gatuljusen starka och lysande, i dag glimtar det nåt litet gult uppe mot himlen som knappast når ner till marken och kan lysa upp det viktigaste för en hundägare på morgonpromenad – HUNDBAJSET.
Mimi 6.5 månad
Mimi har hunnit bli 4.5 månad