Idag är det iskallt.

Det snöade till i går. Snön ligger kvar.

Jag hade tänkt åka och tvätta bilen idag på morgonen för den ska besiktigas. Nu går det inte. Då fryser allt.

Som tur är har jag just skickat efter nya ice-bugs eftersom dom gamla inte hade dubbar kvar. Det är smidigt, bara man vet vilket sort och storlek man ska ha. Dagen efter ligger dom på utlämningsstället och dessutom 500 kr billigare än i affären. Bensin och parkering ska ju egentligen läggas till priset. Plus bilkostnader. Så ja – det är enklare att handla på nätet. Och billigare.

De fysiska butikerna för en allt mer tynande tillvaro. Men kanske vi inte behöver alla? Trots allt. Behövs 5 leksaksaffärer? Eller 15 olika klädesbutiker? Inom ett litet område?

Det jag däremot saknar är ställen där man kan laga hushållsmaskiner. Idag är det så krångligt att det är lättare att köpa nytt. Ibland billigare också. Men som sagt – ett ställe där man kan lämna in och laga saker vore fiffigt! Och miljövänligt.

Mina finaste flickor

Det pågår ett litet drama mellan Lisa och Pärlan. Båda vill vara närmast mig, rent fysiskt. Dom är inte så goda vänner att dom kan ligga nära varandra. Den som först hoppar upp till mig “vinner” över den andra.

Den andra blir då olycklig. Vandrar runt. Runt. “Det finns ingenstans att sova!” Det finns massor av ställen, huset är fullt. Men det räknas inte! Det är bara platsen närmast matte som räknas.

Efter Caminon

Människor går Caminon av lika många skäl som det finns människor. Inga skäl är rätt. Inga fel. Alla gör sin egen Camino.

Under min väg på Caminon mötte jag många många människor. Många många olika skäl till att gå. Människor från många olika kontinenter. Människor från många olika länder. Vad gjorde alla på Caminon? Det förvånade mig många gånger. Varför gick man inte därhemma? Nåja, det gjorde inte jag heller, men det är inte så långt mellan Sverige och Spanien.

Människor som gick kort. En hel del som liksom jag gick långt.

Behovet av att gå och gå har uppstått hos mig. Inte av att gå fort – för att få slut på det – utan av att gå metodiskt och långsamt. Samtidigt som jag på ett helt nytt sätt “suger in” naturen runt mig. Vilar i den. Under tystnad.

Lugnet har lägrat sig i min själ – hur länge det nu varar. Går det att upprätthålla när livsstressen ökar? Nåja. Jag har botemedlet! Att gå ut och gå. Göra livet enkelt. Äta. Sova. Gå. Så mycket mer behövs inte. Någon att prata med ibland. Människors liv att ibland och vid behov gå in och ut ur.

Jag förbokade bara första och sista natten. Resten ville jag gå hur långt eller hur kort jag ville, varje dag. Stanna där jag kände att jag ville stanna. Det går att göra så under lågsäsong i oktober. Under högsäsong måste det vara omöjligt, då måste man nog förboka.

Det fanns konstigt nog inte så mycket mat att äta i Spanien. Inte om man är vegetarian. Inte annars heller skulle jag tro. SÅ MYCKET bröd! Vitt bröd förstås. Bröd bröd bröd! Det finns inte många supermercados och många har bara enkel mat – läsk, öl, godis, bakverk och – förstås – bröd. Lite mejerivaror. Vad ÄTER vanligt folk?

Jag drack allt vatten. Blev inte sjuk av det.

Fick inte bed-bugs. Såg inga löss. Det fanns kuddar på alla albuergen. Nästan alla hade filtar. På några ställen fick man papperslakan. Kostnaden för en säng var oftast 10 E. På några ställen 5 eller 7. Ibland var det enormt stora och öppna sovsalar. Ibland mindre rum med färre sängar.

För en pilgrimsmiddag betalade man 10 E, och då bestod den av för-, huvud- och efter-rätt. Kvaliteten på maten varierade enormt. När man köpte en säng blev det många sura miner om man inte samtidigt köpte middag, så min gissning är att man tjänar pengar på just maten. Man kunde ibland även köpa frukost – då ofta kaffe av varierande kvalitet – ibland pulverkaffe – och rostat – självklart vitt – bröd. Pålägget var ofta marmelad. Kostnad ca 4 E. Jag köpte oftast frukost på cafeer/barer. Dom öppnade tidigt. Kostade oftast runt 5 E. Gott kaffe. Bröd med ost. Färskpressad apelsinjuice.

Det fanns ibland tvättmaskin och ibland torktumlare på albuergen. Kostnad för att låna tvättmaskin ofta ca 5-7 E och för att låna torktumlare ca 5 E. Oftast tvättade man för hand. Förbjudet att tvätta inomhus i varmt vatten. Man fick tvätta utomhus i kallt vatten. Hänga kläderna utomhus för att torka. Gällde alltså att solen sken och att man inte kom för sent till sin sovplats, då hann det inte torka. Gällde också att ha lätt-torkade kläder. Inklusive underkläder – och strumpor! Strumpor och trosor var det värsta i min packning att få torra. Efter några dagar tvättade jag oftast bara innerstrumporna och torkade bara till ytterstrumporna i ull. Tills dom blev tvungna att tvättas efter några dagar. På sänggavlarna hängde mycket kläder på tork.

När jag tröttnade på albuergen sov jag på Hostal eller hotell. Kostade oftast runt 30-35 E. Hotell är dyrare än Hostal.

Många säger att dom efter ett tag åter börjar planera för att gå ut och vandra igen. Så är det inte för mig. Kanske om jag inte hade hundar och inte ont i foten? Det är möjligt! Jag tänker också att möjligheterna för att vandra är lika stora på hemmaplan. Jag har gjort min Camino. Jag vet hur det känns att ge sig ut i mörkret och inte veta vart man ska. Hur långt man ska gå. Vart man ska sova. Om det finns mat eller inte. Magiska soluppgångar. Otroligt vackra vyer. Smärtsamt långa och händelselösa vägar. Gå och gå i sitt eget sällskap. Många gick liksom jag ensamma. Ingen som såg ut att behöva hjälp lämnades ensam. “You ok?” var en vanligt förekommande fråga. Många går ut tidigt på morgonen och vid 6.00 – 6.30 var jag ofta ute och började. Då var det mörkt och jag hade stor nytta av min pannlampa. Tog inga långa raster och slutade ofta gå runt 16-17. De flesta ligger redan vid 20. Livet blir enkelt – äta, sova, gå och ha/få torra kläder.

Jag kanske återkommer om fler tankar om Caminon. Det är mycket som ska hamna på plats i hjärtat.

Kvällspromenad

Vi går eftermiddagspromenaden och njuter.

Min onda fot har lagt lite hinder i vägen. Jag saknar att få gå långa långa promenader. Långa. Att få gå och gå och gå. Det är så lugnande. Nu går jag ändå, fast kortare, och njuter av naturen.

Tänker på de magiska soluppgångarna på Caminon.

Våga Vägra Torrfoder

Nej, det är inte jag som säger så. Det är hundarna. Protestropet skallar härhemma.

Under min bortavaro åt alla utom Boy torrfoder. Det blev mycket kvar så därför har hundarna fått äta torrfoder.

Nu har Olle bestämt sig för att vägra. Och tro det eller ej – Pärlan vägrar också. Lisa spar och vill inte äta upp. Mimi äter men inte med god aptit. Den enda som äter ordentligt är Darina. Men hon är alltid hungrig.

Hundarna stirrar förorättat på mig och jag ger upp och börjar ge färskfoder igen. Men halva foderstaten får bli torrfoder för det finns fortfarande mycket kvar….

DHL

Beställde hundmat. 67 kg.

Får SMS att maten är på väg så jag höll mig hemma. Eftersom det är färskfryst hundmat vill jag dels ha koll på att det fortfarande är fryst vid leverans, dels få in det i frysen fortast möjligt.

Får SMS att maten är levererad. Klockan är 13.42. Tittar ut. Nej ingen hundmat. Ringer DHL. Dom svarar att maten fortfarande är på bilen och körs ut om ca 1 timme.

16.30 – fortfarande ingen hundmat så jag ringer DHL igen. Chaufförerna jobbar bara till 17 så 16.30 svarar dom inte. Nähä? Ring imorgon ! Jaha?

Det går några timmar. Sen ringer någon från ett Sturefors-nummer. Jag har mina onda aningar. Så jag svarar.

Jodå. Min hundmat är levererad. Till ett gemenskapshus på BlåELDSvägen. Jag bor på BlåBÄRSvägen.

Tar bilen och åker och hämtar maten och får in den i frysen. 67 kg. Det är tungt att bära för en tant. Det står en pallkrage kvar som jag inte fick in i bilen.

Jag är rätt ilsken vid det här laget. Mejlar chefen på DHL. Min förra sändning hundmat hamnade också fel, på en bondgård i närheten. Kan ingen läsa på det här företaget?

Dagen efter ringer faktiskt DHL upp. Ber om ursäkt och ska skicka blomstercheck. Fast dom försöker skuldbelägga mig eftersom jag har hemkörning utan kvittens. Jaha? Det går knappast att sitta hemma och inne och vänta för de flesta människor! Läskunnighet hos chaufförerna och mindre stress skulle vara bättre! Dessutom föreslog hon att jag skulle ha låtit företaget ta hand om saken dagen efter. Skulle min hundmat ha stått ute hela natten med risk för att bli stulen eller förstörd? Nänä…

Men blomsterchecken tackar jag för!

Ledig

Det är magiskt vackert ute! Sverige den här årstiden är helt fantastiskt. I morse fick jag skrapa rutorna på bilen – det var minusgrader ute.

3-4 timmar efter Östgötaleden. Nu har jag haltat hem och käkat lunch. Hundarna har fått sen frukost.

Nu blir det dusch för matte och sen en vända för att handla.

Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!