Hemma igen – alla glada och utmattade.

Vi hämtade Lara och Mimi först. Pärlan skrek när hon hörde Mimis röst och Mimi gallskrek av glädje när hon såg mig och hoppade in i bilen och letade efter de andra hundarna.
Lara tog det lite mera avmätt.

Hemma blev det först promenad och sen mat. Sund hundmat, Vildand. Alla älskade det utom Pärlan som var misstänksam. Hon tvingade i sig en del till sist. Resten av gänget slukade maten.

Det är alltid lite spänt när shibor som har varit ifrån varandra träffas. I shibans värld är flocken och rangordningen det primära. När man ses igen måste rangen ordnas igen. Därför är det bra att börja med att gå en promenad. När man går tillsammans så återuppbildas flocken igen.

Men Pärlan brukar inte ha problem med sådant och småtjejerna hade det inte heller. Allt gick bra.

Alla är utmattade efter helgen. I morgon måste vi göra något kul….

Som kennelmatte har man aldrig sovmorgnar, inte när man har valpar och unga hundar hemma.  Upp tidigt och ut med dom små! 🙂

Nu är matte inne igen och tar en lugn frukost innan det är dags för morgonpromenaden. Tai, Boy och Pärlan ska ut på en tur till Norge och behöver uppsöka veterinär för avmaskning och stämpel i passet.

Frågan är om dagens långpromenad ska ske före eller efter veterinärbesöket. Våra långpromenader är på ca 2 timmar,  kortare promenader på ca 1 timme. Shibor behöver mycket motion. Har man valpar/unga hundar och vill ha lugnt inne ska man vara ute mycket. Men också äldre hundar behöver motion för att må bra – shiban är ju en jakthundsras. Taizan 12 år behöver också han röra på sig. Han går lätt 1 mil med oss andra. Vi går raskt – så raskt det är möjligt med Mimi och Lara. Helst har jag Mimi och Lara – och Taizan med för den delen – lösa, så kommer vi fortast fram. Boy och Pärlan i koppel. Då går det undan.