

Äntligen börjar Mimis löp gå mot sitt slut – även om inte Taizan tror det….
Boy och tjejerna njuter av att ÄNTLIGEN få leka igen!
– när ni ska klippa klor, sätt hundarna i ryggsäcken först. D v s ni sitter på huk med hunden med ryggen mot er och håller löst om hunden runt bogarna. Ni som har gått kurs har säkert fått träna på detta, för det är egentligen en metod att lära hunden att slappna av.
Men – det ärockså en urfiffig position att klippa klorna. Shibor hatar att bli fasthålla, mer än att få klorna klippta.
Så sätt hunden i ryggsäcken – och klipp!
Hinner inte mer än släppa lös katten så sitter hon på vardagsrumsbordet och slänger ner allt som ligger där – som kontroller och mobil – på golvet… till hundarna…
Nån som vill ta hand om en katt som har mer tålamod än vad jag har??
Var så trött igår att jag somnade i soffan framför TVn. Vaknar kl 2 – förstås – av att Zelma galopperar omkring och skriker med Mimi glatt efter sig. Ryter till – men det lugnar sig inte. Katten jamar upphetsat och det dånar och dunsar.
Måste alltså gå upp och jaga rätt på katten. Hon har stulit en trasa från badrummet som hon leker med. Mimi hjälper till. Alla andra sover.
När jag till sist äntligen fått tag på katten – är jag klarvaken och kan inte somna om. Så innerligt trött på denna katt!
Nu har jag tittat på sista avsnittet av Så mycket bättre. Loves ord – vi bygger broar till andra länder men vi har stadsdelar som aldrig möts – ligger kvar hos mig. Sant. Segregeringen ökar lavinartat. Mellan stadsdelar och mellan människor. Mellan sjuka och friska. Mellan arbetstagare och arbetslösa. O s v.
Ändå finns det goda krafter. I samhället mellan människor och helt bortanför politikernas åsikter om att det tydligen alltid går att krama ur lite till ur folk som troligen ljuger om att dom är sjuka dessutom. Det finns goda krafter som motverkar. Tiggare som får hjälp. Ensamma mammor som får en matkasse. Det finns.