Valparna

Valparna blev 4 veckor i tisdags – så fort tiden har gått!  Bara 4 veckor kvar innan hemresa. För valpar och mamma.

Det är dags att  flytta ner till köket. Hade tänkt att  Rumi skulle åka hem först  – hon skulle inte ha varit här över huvud taget enligt urspungsplanen, men  när det handlar om  löp och tikar fungerar sällan något som det är tänkt. Nu får jag försöka lösa det på annat sätt.

Zelda har utvecklats till en jätteduktig mamma.  Hon är väldigt mån om sina valpar och vill mest av allt  vara med dom. Fortfarande.

Dom små fantastiska tjockisbarnen är helt helt underbara.   En stor del av maten börjar bli fast, mest köttfärs men lite torrfoder smygs sakta in. Tänderna är helt framme.

Till helgen är det besöksdag. Då kommer blivande  mattar och hussar på ett första besök. De sista veckorna tar  vi gärna  emot så mycket besök som det går för socialiseringens skull.

Återkommer med foto. Sötare valpar finns inte!

Löp

Pärlans höglöp är över.  Jag är tacksam att inga hanhundar skriker hela nätterna.  Dom är duktiga och äter också och dom går ihop hela löpet.

Taizan är hysterisk. Hysterisk. Jag kan inte lämna honom hemma och gå ut med dom andra för då kissar han inne. Hela promenaderna är ett slagsmål för att hindra honom från att kasta sig över Pärlan. 

Min rygg och mina armar värker efter promenaden. Flickorna blir också uppjagade och springer runt i kopplet.

Det är väl 1 vecka kvar tills han lugnar ner sig.  Suck!

…tänka sig…

Utan TV sen i torsdags! Å nät. Nu är det söndag kväll. Å jag har överlevt… Började läsa i stället – Per Jensens ”Hundens språk och tankar.”

Lite chockartat att förstå, att hundar har ett lika starkt känsloliv som oss människor. Och har ett mycket större medvetande än vad man tidigare trott. Kan räkna ut saker – ja, många hundägare har ju liksom känt på sig att så varit fallet…

Kan rekommendera boken! Otroligt intressant! Och tankeväckande.

Var rädd om din hund! Den känner lika starkt som du, även om den inte är lika rationell. Men är det inte just därför som vi älskar våra hundar?

Jag tänker på alla rescue-centers i USA där äldre shibor blivit placerade efter att ha blivit övergivna av sina familjer.

Då gråter jag. På riktigt. Vilken sorg – tjäna sin familj med sin kärlek i hela sitt liv. Och bli placerad på killing centers. När du blir gammal och kanske sjuk. Vilken sorg.

Shibor har det så starkt i sig. Dom vet när dom blir gamla och sjuka. När en shiba blir dålig på riktigt försöker den dölja det. Jag brukar säga att så länge dom skriker är det lugnt. Men när din shiba blir tyst och stoisk är det riktig fara på färde.

Shiban är en urhund. Som står nära vargen. Gamla och sjuka djur blir barmhärtigt övergivna eller avlivade. I en vargflock håller man inte liv i sjuka medlemmar eftersom det är en fara för de andras överlevnad.

Det vet shibor.

Ta hand om din shiba! Den är speciell.