Ibland är sorg i sin renaste form. Utan inslag av andra känslor.

När man vet att allt var meningen och utan återvändo.

Så känner jag för Taizans bortgång. Det var utanför min kontroll. Det var meningen att det skulle bli så och jag fick många förvarningar om att det var dags.

Jag kan inte sluta gråta.