Mathias

Det kom ett tråkigt besked i natt.

Mathias har gått bort.

Mathias hade vår älskade Umais mamma Anzu och Umai växte upp hos Mathias. Jag kommer aldrig att glömma när jag hämtade Mathias på Linköpings station och ett rött litet valphuvud stack upp ur famnen på honom.

Många generationer senare har jag nu Umais släktingar i valplådan.

För Mathias betydde naturen och hundarna allt. De sista åren var han inte frisk. Nu är han borta.

Ta hand om er allihop. Livet är kort. Ta vara på det.

Vi lever!

Efter en god natts sömn känner vi oss som nya igen – i alla fall matte!

Pärlan också, hälsar hon.

Pärlan
Pärlan

Vi äter frukost.

Vapparna har ökat sina sedvanliga ca 20 gr i vikt. Det är inte mycket men normalt. Dom suger hela tiden och är duktiga.