Äntligen fredag!

Säger inte jag det absolut hela tiden?

Tiden bara rusar iväg! I helgen ska Mimi och Lara åka på semester. Så skönt det ska bli för dom! Mimi ska hälsa på hos Teddy, bästa lekkamraten. Lara ska vara ersättningshund för Funny.

Den månad som kommer är tråkig för mina hundar. Valparna tar mycket tid och motion blir inte lika mycket. Plus att valparna går före. Allt.

Men på juldagen har alla åkt. Då ska vi ägna resten av julhelgen åt att bara vara vi! Vi ska träna, gå ut och gå LÅNGT varje dag och resten av tiden ska i alla fall jag vila… Och äta nyttigt. Jul får vi fira när alla valpar åkt.

Ser fram emot det!

I går kväll

I går kväll var det ett så fasligt liv på Zum-barnen – speciellt tiken – att jag insåg att det var dags för ännu ett utvecklingssteg. Dom ville inte längre bajsa inne i sin hage!

Dags att göra det ute.

Det var mörkt, hällregnade och blåste småspik. Men det gick ändå bra. Ingen var rädd och 2 av 3 bajsade.

Är inte shibavalpar fantastiska?

Foxie jobbar

received_10153824749988274

Foxie och husse på jobbet! ☺
Hårdjobb som ni ser!

Kan också berätta att Foxie avslutat sin valpkurs och fått beröm – för sin förmåga både till att kunna arbeta med energi och att sedan kunna koppla av.

Underbart att höra! 🙂 🙂 🙂

Hällande ösregn

Regnet öser ner utanför fönstret.

Nu måste jag gå ut och börja morgonens rastande. Att gå 1 promenad kommer att vara tillräckligt hemskt. Men jag måste ju gå 2. I 3.5 veckor till. När Zum flyttat kan jag få med mig Funny. Funderar ibland på om jag skulle kunna få med mig alla 6 på åtminstone morgonpromenaden. Får se om det går när Pärlan slutat löpa.

I morgon är det fredag. Igen…. Ska bli snö i helgen. Och kallt. På lördag ska Zums barn få gå ut första gången. Nu i blötan, kylan, mörkret och regnet tar jag gärna den proceduren lite senare i livet än på sommaren.

Flickorna

Alla som känner mig vet hur jag alltid tjatar om säkerhet. Stängda dörrar och grindar. Mellanrum mellan hundar som inte går ihop. Etc.

Med 2 valpkullar, höglöpande tik och avelshane hemma är det nödvändigt. Shibor är inga hundar som ligger i en stor hög tillsammans och sover. Det är urhundar och det är ett sådant perspektiv dom bär med sig. När jag för en del år sedan besökte vargarna i Kolmården blev jag besviken. Det var mer labrador över den flocken med tama vargar och det var mer varg över min shibaflock därhemma.

Den ranghöga alfatiken har rätt att bita ihjäl de eventuella andra valpar som föds i flocken om det säkrar hennes egna ungars liv.

Jag tror att Zum är mer ranghög än Funny.

Så döm om min förskräckelse när jag tittar ut i hallen – var är Zum och Funny??????

Dörren till Funnys valprum hade gått upp. Därinne stod båda tikarna. Funny stod närmast valparna och försökte mota bort Zum. Zum ville nog bara in och titta. Kanske se om där fanns något att äta?

Sådana gånger kan man verkligen prata om att man måste ha ett lågaffektivt bemötande. Inte stressa upp situationen för då smäller det.

Så jag backade ut och ropade lungt på Zum. Ett kritiskt ögonblick när Zum till sist bestämde sig för att vända och gå ut. Men Funny bestämde sig för att jag hade saken under kontroll och klev in till valparna i stället för att ge sig på Zum.

Zum berättade glatt för mig att hon har fått se Funnys valpar. Funny är så upprörd att hon inte kan äta och inte kan ligga ner. Hon sitter rakt upp och ner och stirrar på dörren. Nu ordentligt stängd.

Inga besök

Jag får många mejl från shibaintresserade som vill komma på besök!

Jätteroligt att ni är intresserade 🙂 men påminner om att jag inte tar emot besök f nv. Titta gärna under fliken Besök här ovan.

Bara valparnas familjer och till hundarna närstående är välkomna. Detta p gra av tid, smittrisk m m.

Jag tackar för förståelsen!

Jag svarar på mejl just nu endast i mån av tid. Det kan alltså dröja lite innan ni får svar. Jag prioriterar gamla och blivande valpköpare.

Saknar

FB_IMG_1447742323324

Det här kortet kom just upp på FB. Från 2012.

Min finaste Taizan. Ibland saknar jag honom så fruktansvärt. Som idag.

Pärlan är i höglöp och jag minns hans tålmodiga väntande de första åren jag hade honom. Han hade ju varit avelshane i både Japan och USA. Han var van vid att vänta.

De sista åren var han helt annorlunda och kunde göra mig helt galen när speciellt Pärlan var i höglöp. Då var det slut på den väntande attityden! Då ville han kräva sin rätt och bröt sig ut genom grindar. Eller helt sonika hoppade över. Gamla tokiga hund! 💟💟💟💟💟💟💟

Du är saknad min vän!