Ja, i Kolmården. Är ju på tapeten igen. Jag besökte vargarna vid ett tillfälle för en del år sedan.
Jag var otroligt förvånad över hur ovarsamt personalen lät besökarna handskas med vargarna.
Minns hur en man hittade ett ben som han började leka med – jag såg benet först och reagerade med att backa därifrån så fort jag kunde.
Herregud – jag skulle liksom inte ens gå in i en hundflock och börja lattja med ett åtråvärt ben…..
Ha dragkamp och leka…. Men det lät man den här korkade mannen göra i varg flocken.
Även om vargarna umgåtts med människor sedan valpben och är uppfödda av människor så måste det vara som med shibor – det vilda finns kvar i hjärtat. Alldeles oavsett. Man måste ha respekt. För det.
Han bryr sig inte om att jag tvättar tassen längre och slickar inte. I alla fall inte under de stunder jag har honom utan tratt när jag kan hålla uppsikt – och precis när jag skriver detta slickar han förstås. Tratten på!
Sade jag att han skrämde den unga kvinnliga veterinären? Han svor så dant åt henne att hon blev rädd…
Måste skratta lite faktiskt.
Vår favorit veterinär Tobias svär han aldrig åt. Då bara gråter han. Som en bebis.
Utom att jag drömde inatt att jag joggade. En 3-dagars tävling och jag tror att jag vann.
Kände mig piggare när jag vaknade. Av drömmarnas joggingtur.
Så ikväll måste jag nog sätta igång. Behöver ju inte springa 1 mil eller hur? Även om jag gillar långdistans bäst. Så först en kort Boy-promenad med alla och sen får någon av tjejerna hålla honom sällskap så tar jag de 2 andra och springer. Om jag springer kortare så kanske vi kan springa nästan varje dag..? (Ni hör vad jag saknar joggandet….)
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
