2017 har varit ett konstigt år. Stundtals ett riktigt skitår.

På hundfronten hände både bra och dåliga saker. Jag fick några kullar riktigt fina älsklingsvalpar – det var det bästa som hände. Lisa stannade kvar härhemma.

Darina blev rumsren – i a f till 90%.

Jag och Lisa har gått några kurser – vilket har varit kul. En enda utställning har jag varit på. Då var Mimi naken och lyckades förstås inte bra.

I övrigt har det varit bara tråkiga saker som hänt – som att Lara fick livmoderinflammation och flyttade. Plus en del annat som inte har funnits med på bloggen.

I övrigt bytte jag jobb och fick det hett om öronen av hård arbetsbelastning men fick också större möjlighet att sköta en del av jobbet hemifrån. Vilket har varit bra för hundarna.

Tycker 2017 har varit ett år utan så stor glädje även om det har lunkat på. Världen har blivit mer skrämmande. Terror har blivit vardagsmat i så stor utsträckning att man knappt höjer på ögonbrynen när bilar kraschar in i folk. Metoo drabbade världen och i synnerhet Sverige på ett sätt som är lite svårt att hänga med på. Kommer det att ändra förhållningssättet mot sexuella trakasserier och övergrepp? Har unga kvinnor förstått att det inte är deras fel och att dom får säga ifrån? Ja vi får väl se…. Inklusive att män inte har rätt att förgripa sig. Vi får väl se…

För 2018 önskar jag mer valpar – fler utställningar och andra tävlingar – att Boy blir helt frisk – att jag också får vara frisk. Att barnen fortsätter må bra och att jag får möjlighet träffa dom ibland trots långa avstånd. Att bilen och tvättmaskinen och andra pryttlar håller ett tag till.

Att den vegetariska trenden fortsätter öka. Att naturen får möjlighet till återhämtning.

Att kärlek och godhet tar överhanden över hat – i alla sammanhang. Att det startas en Metoo med kärlek som tema – ett #Lovetoo och att detta tar fart som en lavin och suddar ut alla nät-troll och andra som göder sig via det svarta här i världen.

Så inför nästa år – #Lovetoo mina vänner!