Gamla shibor är det underbaraste som finns. Det är något så rörande med deras ålderdom. Helt plötsligt vet dom själva med sig att det går mot slutet. Att dom inte kan och orkar lika mycket. Dom blir tvungna förlita sig på sina människor på ett sätt som inte var möjligt när dom var unga.

Jag blir så ödmjuk inför dessa åldringar. När dom är borta hoppas man alltid att man gett dom ett bra liv.

Men jag tror man ska försöka ha med sig att förutom ett för hunden vettigt hundliv så uppskattar och minns våra hundar också guldkanterna i tillvaron. När man gjorde roliga saker. Tårtan på födelsedagen. Ja ni förstår. Det lilla extra.