Tröttheten har smugit sig på. Så här i Novembers sista andetag. Det julskyltas både här och där vilket ger mig smått panik. Första advent? Inte nu till helgen väl….? Vet ni?

Förra helgen jobbade jag. Likaså på måndag när jag skulle ha varit ledig. Nu längtar jag efter en ledig helg.

På söndag ska jag få lära mig tova av Funnys matte! Jag har som mål att åstadkomma en shiba någon gång i mitt liv.

Ska också åka och hälsa på Zinan på söndag kväll om allt fungerar. På prov flyttar han hem till morbror Katashi.

Zinan och hans bror Zakku har varit mina älsklingsvalpar alla tider (- plus Nallo förstås). Jag hade dom med mig överallt, dom var coola, gick obehindrat i koppel och var lugna och samarbetsvilliga. Kunde gå lösa, kom som skott på inkallning. Länge efteråt saknade Pärlan och jag våra pojkar. Det gör extra ont i hjärtat när det inte fungerar för sådana valpar.

En del kullar är det makalöst med klagomål på när dom växer upp. Ändå gör jag inget mer än pratar om motion och aktivitet med blivande valpköpare och folk svär och lovar att jooo, det är ju precis därför dom vill ha hund. Och sen blir det inget mer än prat. Över tid ger det sig ju, den arbetsvilliga valp och unghunden slutar att vilja och accepterar läget.

Andra kullar är alla valpköparna glada över och uppskattar hela tiden och nästan oavsett vad dom gör. Då är det betydligt roligare att vara uppfödare.

Nej jag begriper det inte. Varför det blir så. Jag är ju ansvarig för vilka hem jag väljer men det är svårt att veta innan. Hur det ska gå.

Hursomhelst så hoppas jag att det blir bra för Zinan. Han är en älsklingsvalp och ligger mig varmt om hjärtat.