Shibaflickor! Jag skulle kunna skriva en hel bok om dom!

Pärlan var utomhus när flickorna började bråka. Hon hörde ändå bättre än jag vad som hände inomhus. Lät som gräl mer än slagsmål. Pärlan och jag lyssnade och tittade på varandra. ”Ska vi bli oroliga? Nä….”

Som sagt så var det värre än det lät som och resulterade i små hål i ansiktet och lite blod. Men framförallt förtroendekris. Det är spänt mellan flickorna.

Pärlan har aldrig brytt sig om att Mimi är hennes dotter. Hon har tvärtom tyckt väldigt bra om Lara. Lara har behandlat Pärlan med vördnad. Det har Pärlan tyckt om.

Nu har Pärlan gripit in. Hon har vårdat Mimis små sår. Hon VET att allt är Laras fel. Pärlan ger Lara onda ögat. ”Sköt dej annars kan du dra” säger hon och ”Jag SER DIG! ”

Detta gör Pärlans matte nervös. Pärlan kan på 1/1000-del av en sekund gå från tanke till handling om hon tycker att det är nödvändigt. Att varna först tycker hon är överskattat och dumt. Bättre att ta den andra parten med överraskning så vinner man snabbare och enklare, är Pärlans självklara motto.

Pärlan är väldigt snäll och tålmodig. Nästan alltid.  Men när det gäller  – då   är hon snabb…

Så just nu är matte nervös….