Som rubriken säger är det mörkt…. Både morgon och kväll, på promenaderna.

Men jag hör till dom som faktiskt gillar mörkret. Mörkret är som en filt att svepa in sig i. Inga krav på att vara ute och umgås och fara kring.

Nej, man går där i tystnaden och mörkret – och visst ser man bra ändå. Vattenpölarna glänser på vägen. Skogen går ju inte att gå i, men runt Sturefors är skogen så förstörd att den inte går att gå i ändå. Helt sönderkörd av tunga maskiner. Min sista runda som vi gått under sommaren sprack alldeles nyss – ett nytt lerigt uppkört spår för tunga maskiner. Meterdjupa vattenfyllda diken med en lerig, trasig mitt. Tack alla skogsavverkare! 🙁

Det finns bara ett problem med mörkret – hur f-n hittar man hundbajset…? – ja, för att ta upp! När jag var liten var gatuljusen starka och lysande, i dag glimtar det nåt litet gult uppe mot himlen som knappast når ner till marken och kan lysa upp det viktigaste för en hundägare på morgonpromenad – HUNDBAJSET.