Att leva med en ursprunglig hund som shiba är speciellt!
Varje dag lär jag mig något nytt av mina hundar. Alla är individer med egna preferenser.
Boy och jag har haft diskussioner de sista dagarna. När jag var sjuk blev Boy orolig. Det ledde till att han började slicka på sin tass igen – den han skadade för ett tag sen. Så häromdagen åkte tratten på. Dessutom ska tassen smörjas och tvättas. 2 ggr/dagen. Boy är rädd om sin kropp och dessa behandlingar leder till förtroendekriser. Varje dag. Vid 1 tillfälle försökte jag smörja när han åt. Det brukar gå med andra hundar… Men inte med Boy. Nu har han svårt att äta. Och i morse kräktes han.
Nu har jag suttit på golvet och pratat länge och tyckt synd om honom. Han tycker synd om sig själv också.
Att ”gå på” en hund som Boy lönar sig inte. Det kan jag göra med alla andra hundar härhemma. Boy har mycket i sig från de shibor jag lärde känna på 70-talet – de som inte tror världen om gott utan vaknar varje morgon och tänker ”vilken skit ska hända mig idag då ”. Minsta lilla elände så har deras förväntningar uppfyllts. ”Det var väl det jag visste ”.
Boy har en släng av det vilket man hela tiden får parera för. Livet måste hållas så gott som möjligt runt honom. Så lite elände som möjligt måste hända. Så – tratten måste av snart. Och ibland kan jag inte smörja tassen…. 😈