Pärlan skulle ha blivit farmor inatt – och Boy farfar.
Tyvärr gick något fel och de små blev änglabarn.
Vi tänder ett ljus och säger puss och kram till de små som inte fick bli.
Pärlan skulle ha blivit farmor inatt – och Boy farfar.
Tyvärr gick något fel och de små blev änglabarn.
Vi tänder ett ljus och säger puss och kram till de små som inte fick bli.
:'( <3
Vi blev väldigt ledsna när vi fick höra att det inte slutade väl med Ayas och Smilles valpar. Men tack och lov klarade hon sig.
Tänkte höra med dig om hur en tik kan tänkas känna efter att en dräktighet slutar i dramatik och att valparna inte lever. De kanske känner sorg eller saknad på sitt vis?
Jag har aldrig haft en tik som förlorat alla sina valpar. Zum hade ju samma problem – den första låg fel och var död när den kom ut. Zum fick se den valpen. Hon fick 2 levande efter det men grät och letade efter den döda valpen i flera dagar.
Så min gissning är att Aya glimtvis upplevelser att något saknas. Inte minst är hormonerna igång. Vet inte om hon får medicin dom motverkar mjölkproduktionen. Det var ju Ayas första kull så hon ”vet ” ju inte på samma sätt som en erfaren tik att hon inte har sina valpar kvar.
Det blev ett vimsigt svar – men ja, jag tror hon saknar av och till. Hundar lever i nuet och har lättare för att glömma dåtid. Samtidigt har hundar starka känslor och upplevelser eftersom dom inte skyddas av sitt intellekt och av rationella förklaringar. Så jag tror också att Aya snabbt kommer att komma över sina minnen av sina bebisar.