Sitter och läser om tollarsjuka. Drabbar unga hundar under 4 år. Har, efter vad jag förstår, uppstått relativt snabbt. Och oväntat. Utan att veta något om hur tollaraveln bedrivits – vill jag ändå väcka frågan:
Än så länge är vi välsignade med en frisk shiba. Men för hur länge?
Hur mycket arbetar rasklubbarna i våra nordiska länder med att motverka linje -inavel som är en stor risk vad gäller hälsa. Det finns stamtavlor där samma hund förekommer både 4 och 5 gånger. De som kritiserat detta har råkat illa ut och fått mycket kritik.
Idag styr utställningarna mycket av aveln. Många raser har stupat på detta.
Må det inte hända i vår ras!
Att ha regler för mätbara sjukdomar som HD/AD, ögon – är det detta vi ska hålla på med? Eller är det andra saker – som att se till att många hundar används i avelsarbetet. Oavsett utställningsresultat.
Skulle vara väl intressant att höra rasklubbarnas åsikter i frågan.
Det låter väldigt angeläget. Med tanke på hur många som ropar ”Ååååå, jag vill också ha en shiba” när man är ute bland folk (inte minst ungdomar), så verkar shiba-suget växa exponentiellt just nu. Viktigt läge att verka i!