– och där fanns brev på brev från Nordea. Hot om repressalier i varje brev och summor som ökade och ökade.

Ja jag har haft ett Nordeakonto. Från början var det ett postgiro-nummer som jag skaffade någon gång för sisådär 45 år sedan. För några år sedan omvandlade banken det till ett personkonto och sedan dess har det varit svårt att använda. Sätta in pengar har knappt gått att göra. Så en mindre summa på runt 1500 har fått stå kvar.

Nu visade det sig att banken ätit upp mina pengar. Att ha ett konto med tillhörande kort kostar varje månad. Nu var pengarna slut och övertrasseringen var ett faktum och med lite ränta på ränta var jag nu skyldig 109 kr. Och därför hotades jag nu. Med repressalier.

Jag ringde upp banken och självklart tar det sin tid innan man kommer fram. Jag ville avsluta alla mina kontakter med Nordea. Pronto.

Men det gick inte. Inte innan de 109 kronorna kommit in.

Och sen får jag börja om igen med att ringa banken.

Allt som kostar är borttaget från kontot dock. Så resten jan ju stå kvar för evigt. Men innan de 109 kronorna kommit in på kontot har det säkert blivit minus ännu mer eller 3 öre i plus i värsta fall.

Att avsluta konton i Nordea finns inte som tillval. Någonstans. När man ska ringa dom. Och sitta i kö. Jag vet knappt hur jag gjorde för jag satt länge i kö.

Nordea – bläh…

Förbereder mig! Även fast det är tänkt att jag ska gå först om 1 år.

Tygmärket ska sys fast på ryggan.

En bra och mycket lätt sovsäck och sidenlakan är ett måste har jag förstått. Och väl ingångna och lite för stora skor. Och bra strumpor…merinoull rekommenderas… Så ni hör! Det tar lite tid att förbereda sig!

– med hundarna. Går på en liten väg genom skogen. Inga hus. Har precis satt alla hundarna framför mig när det kommer en bil.

Inga bilar brukar åka här utom en traktor någon gång när det är skördetid. Det finns ju inga hus.

Jag står mitt i vägen och samlar upp hundarna. Bilen måste stanna tills jag gått åt sidan. Jag passerar bilen och säger ”stanna” när jag är förbi den eftersom alla inte hunnit sätta sig vid förra momentet.

Föraren – av modellen aggressiv vit medelålders man – öppnar bildörren och skriker åt mig ”VAD SA DU!” Jag antog omedelbart antiagg hållning och tittade inte på honom. Jag är ensam i skogen. Jag har varit med om att passerande män tagit stryptag på mig. Hotat mig på olika sätt. Det här exemplaret var inte trevligt.

”Jag sa till hundarna att stanna”.

Han fortsätter skrika. Han har rätt att åka här. Det är privat väg och man ska ta närmaste vägen när man ska nånstans. Etc.

”Jag har inte sagt något ”.

”ANDRA HAR SAGT TILL MIG!” – han är på väg ut ur bilen men tvekar nu. Bestämmer sig för att vända. Stänger bildörren och skriker hotfulla kommentarer igen innan han åker.

Snälla människor. Vad är det för fel på folk? Jag tillhör inte ens någon farlig eller hotfull grupp. Jag är en vanlig äldre kvinna.

Hade jag vågat hade jag fotat honom och bilen. Men jag vågade inte. Då hade han gett sig på mig.

– skulle vara rätt skönt om Ingrosso INTE gick vidare… Dels skulle vi slippa eländet – och låten var ju bara den minst dåliga av alla årets urkassa låtar. Och om ”vi” inte går vidare – så kanske den som är ansvarig för uttaget av låtar kan bytas ut till nästa år…? Typ…?

INTE min cup of rea.

I bilen funkar inte ACn trots att jag betalade Rejmes 18 000 i höstas för att fixa den. På väg hem igår fick jag stanna vid VARJE rödljus. Varje. Plus att det var enorma bilköer hela vägen.

I natt är det helt vindstilla. Valparna vaknar runt 24 och skriker. Det är för varmt i valplådan. I dag ska jag fixa valphagen och lägga in dom i. Då blir det svalare.

Nu är klockan 03 och jag kan inte sova. Vid 4 ska jag börja jobba. Kan lika gärna göra det när jag ändå är vaken.

– på Avicii.

Det finns ju 2 sidor av honom. Det finns världsstjärnan. Avicii. Och det finns pojken. Tim. Som har en mamma. Pappa också men just nu är jag mest intresserad av mamman.

Jag tittar på världsstjärnan Avicii och mamman till Tim och försöker få ihop bilderna.

Det kommer ett läge när barnen växer upp och där man inte kommer åt att skydda dom längre. Där deras egna liv tar över. Ingen mamma kunde säga åt Tim att äta ordentligt och att sova. Jo kanske säga åt men inte kontrollera. Att det genomfördes. Han ser förfärligt mager ut på sista bilderna. Äta och sova. Mammors uppgift.

Det är Tims mamma jag tänker på. Vilken otrolig sorg för henne att mista sitt barn. Skyddet som mammor utövar försvann. En världsstjärna och en pojke är borta.

– håller man på med något hela tiden utan att bli klar….

Nu är klockan 17.15 och jag har kommit så långt som till att jag ska dammsuga lite till och sen torka golven så är städningen klar.

Vi har cyklat idag och Mimi har fått extra promenader.

Lisa och Pärlan har gått spår. Spår ska läggas och sen ska dom ligga ett antal timmar och sen ska man gå dom. Det tar tid.

Plus att hundarna ska äta och rastas regelbundet. Och pratas med och bli klappade.

Jag är helt slut! Golven får vara en stund….

Love ya… (kritiserat och uppenbarligen retat upp Akademien) (men han har ju helt rätt…)