Jag får era men ni får tydligen inte mina. Kollat i skräpkorgen? Har någon av er annan mejladress än hotmejlen?

Skriv gärna på Messenger så vi får kontakt!

Cigdem och Fredrik – får ni mina mejl….???

Ser ni bilderna i inläggen?

Det gör även jag. Med både resignation och skräck.

Hur blir det när någon vinner?
Hur blir det när någon förlorar?

Blir det slutliga resultatet klart före början av nästa år?

Hur påverkar det som händer i USA oss i övriga världen? Vi är redan påverkade, Trumps sätt att hantera sitt presidentämbete har påverkat oss. Gott-ont och rätt-fel. Moral-omoral. Gränserna har förskutits. Vem höjer längre det minsta lilla på ögonbrynen vid tal om övergrepp av olika slag gjorda av Mr President?

Demokrati. Eller inte. Vi måste börja fundera på det. Hur vill vi ha det? Hur ska vi få det? Behålla det?

– är näst sista dagen som jag går upp för att väckarklockan ringer. Kl 05.
I morgon är sista dagen.

På torsdag är jag pensionär.

En fråga som jag ofta får är – vad ska du göra då?
Göra? Göra?
Måste man göra något för att liksom räknas?

Jag ska börja med att göra ingenting. Ingenting.

Jag ska tänka på mig själv. Äta mer hälsosamt än att kasta i mig något fettochkolhydratlikt vid lunch. Ja jag ska laga god och nyttig mat åt mig själv! Kanske sitta ner och äta? Ibland kanske t o m dricka ett glas vin till maten? Ja det ska jag absolut göra.

Jag ska lära mig att sova. Att inte stressa. Jag tror jag ska börja gå på yoga.

Långa promenader med hundarna.

Börja rida igen?

Ta mig tid. Röra mig sakta. Inte stressa. Läka kroppen.

Börja röja och städa härhemma. Men det får vänta lite. Kanske börjar jag med det efter jul. Lära mig såga till och byta lister. Måla om där det behövs. Se om mitt hus helt enkelt.

Ja det är vad jag ska göra.

Hoppa av omvärldscirkusen och göra helt andra saker. Nästan inte göra någonting alls. Så får vi se vart jag hamnar efter det.

Var tvungen kolla datumet. Mitten av sept är passerat. Efter idag har jag 6 v kvar att jobba. För alltid 6 v.

För 1 år sedan var jag snart på väg till Caminon. Till ett äventyr som gjorde ont i varenda cell i kroppen som samtidigt var magiskt. Jodå, jag minns hur jag skrek till av smärta varenda gång jag klev ner från en trottoarkant. Men det kommer också upp bilder och minnen av allt jag såg. Tidiga morgnar i mörker och soluppgång. De – mycket få – gånger maten var god. Alla hårda sängar med plastöverdrag och kvava rum där massor av folk snarkade. Känslan av att få sätta sig ner på en stol. Känslan av sol på kroppen. Den fantastiska känslan av att det behövs så lite, att allt får plats i en ryggsäck.

Många av de, ofta gamla, människor som jag mötte i de fattiga små byarna finns förmodligen inte mer. Coronan har slagit hårt mot Spanien.

Idag har vi en regndag.

Vi har fått Belle parad – det gick lätt och snabbt!

Resten av dagen äter matte chips och choklad och hundarna sover.

Ute ösregnar det. Snart ska jag tvinga ut hundarna på en snabbrastning men resten av tiden vill dom nog hem igen.

Och jag kan sitta i soffan och knäppa av och på kaffeapparaten! Det ni…

Med den här mojängen kan jag ligga i min säng på morgonen och – kan ni tänka er – sätta på kaffeapparaten så den är varm och redo fixa kaffe när jag kommer in i köket. Magiskt!