Lily har varit med på jakt idag! Hon hjälpte till att spåra fram räven, hälsar Frederica.
Lyckliga hon, hälsar alla hundarna här!
Lily har varit med på jakt idag! Hon hjälpte till att spåra fram räven, hälsar Frederica.
Lyckliga hon, hälsar alla hundarna här!
Nu har även Mimi satt igång med sitt löp.
Man blir svettig av att promenera löptikar!
Tikarna är extra intresserade av andra löptikars markeringar som förstås konkurrerar med hanarnas intresse. Då måste man själv kissa högt – på stubbar eller stenar. Så att löplukten förs vida omkring. Visste ni att hanar upp till 2 mil bort vet att tikar löper..?
Så både hanar och tikar har det ganska jobbigt.
Sen ska man ju gå och kolla posten – d v s ta en runda bland sina kissfläckar och se, vilka som har svarat. Vilka potentiella friare som har uppmärksammat en.
Och sen finns det taskiga hundägare som håller en fängslad, fattar ni så urtrist…
Så en frustrerad matte försöker få hela gänget på Sutamuroku att GÅ FRAM. Ryttare vet vad jag menar. Gå framåt och inte stå timvis med näsan nerborrad i backen. Tidvis dömt att misslyckas kan jag säga.
Rangordning är ju helt ute som begrepp just nu. Finns inte ens hävdar en hel del.
En forskare har i stället börjat prata om dominans. Dominans är viktigare i en hundflock än vad man förut har trott, läser jag.
För en amatör som jag undrar jag om inte båda begreppen hör ihop? Om du dominerar en annan kan man kanske säga att du står högre i rang åtminstone i den stunden du dominerar?
I min hundflock hade jag ju slagsmål häromveckan. Jag såg inte att någon vann men hundarna ansåg det själva. Pärlan var vinnaren. I förhållande till henne har Lara uppträtt ödmjukt alltsedan dess. Även Mimi anser sig stå över Lara i rang – jag hör det på hur hon morrar när dom bråkar om ben.
I min värld existerar rangordning. Jag tycker det är ett trevligare begrepp än dominans dessutom. För att stå över i rang måste du uppföra dig på ett visst sätt. För att dominera behöver du bara vara större och starkare och ta till fysiskt våld.
Vissa morgnar är annorlunda.
Alla 4 hundarna går lungt. 2 kissar. 2 kissar inte. 1 bajsar.
Ja vad ska man göra? Vill dom inte så vill dom inte. Dom vet ju promenadvägen.
Ibland kissar Mimi inte på lunchen heller utan först till kvällen. Hon håller sig alltså i 1 dygn.
Vill man att ens hund ska bajsa ska man ge Brit. Då bajsar alla hundar 2 ggr/promenad. Alltså minst 6 ggr/dag.
Vill man att dom ska bajsa mer sällan ska man ge Acana. Då pratar vi om 1-2 ggr/dag.
Man kan alltså välja foder utifrån hur hög ångest man har över hundarnas avföringsbeteende. 😁
Men kissa. Det kan man inte tvinga dom till. Om man inte hittar sätt att få dom att dricka mer vatten. Förstås.
Pärlan skulle ha blivit farmor inatt – och Boy farfar.
Tyvärr gick något fel och de små blev änglabarn.
Vi tänder ett ljus och säger puss och kram till de små som inte fick bli.
Vi har ett komplicerat förhållande.
Nej det är inte jag som gör det komplicerat. Det är han.
Idag var jag sen hem och då är han lite upprörd. Då skäller han högt när jag parkerar bilen och han påpekar att jag är sen genom att vara överdrivet glad när jag kommer. Hundar kan inte fejka glädje – annars skulle jag nog säga att han det var det han gjorde.
Andra gånger kliver han inte ens upp för att hälsa.
Ibland vill han kela – men han bestämmer helst var när och helst hur. Några överdrivna känsloyttringar vill han inte veta av. Inget larv!
Han har perioder när han kräver att få sova i min säng. Andra perioder vill han inte ens komma in i sovrummet. Då håller han sig på ett annat våningsplan.
Han väljer exakt när var och hur vi ska ha kontakt.
Hur som helst – jag har skakat på huvudet och gett upp. Jag förstår inte. Nej. Ibland får man bara acceptera läget. Och inse att man inte förstår.
Shibor håller en alltid på mattan. Liksom. Jag har levt med shibor sen 70-talet. Men jag förstår fortfarande inte.
Samtidigt är det charmen. Min människohjärna förstår inte. Dessa små enkla hundar. Till synes enkla och utan lysande yttre eller inre. Vad har man dom till? frågade någon mig en gång.
Jaaaaa….
Man får inte lysa som en stjärna. Eller känna sig mer begåvad. Ibland inte ens utvald.
Men kanske….Har man sina shibor….för att hålla sig ödmjuk. Och för att påminna sig om – att det finns små röda – och för den delen svarta och ibland vita – små hundar som man inte förstår sig på. Hur mycket man än försöker. Och tränar.
Fyller år idag!
Alla pussar och kramar som finns från alla oss till Prinsessan Leia!
….Hade vi stort trauma här på Sutamuroku. Belle öppnade grindar och dörrar och släppte ihop alla hundarna.
Tikarna åkte förstås i luven på varandra. Skulle tro att Pärlan och fosterbarnet Lara var huvudpersonerna och att Mimi var med och bet lite på den som låg underst.
Efteråt har alla varit arga på Mimi.
Först satte jag ihop Pärlan och Mimi och Mimi fick adekvat skäll av sin mamma och var noga med att förklara sig liten och helt oskyldig….
Efter joggingturen idag fick Lara stanna i trädgården när jag kom hem. Efter en stund släppte jag ut Mimi.
Först vågade jag inte ens titta men så smög jag fram till fönstret. Mimi cirklade snävt runt Lara med raggen rest. Knuffade Lara oförskämt – nu smäller det, tänkte jag och stängde in Pärlan och Boy så att jag snabbt skulle hinna ut….
Men Lara är en väldigt duktig tik. Hon tog inte upp den tappade stridshandsken. Hon var väl medveten om att hon skulle behöva ge sig av från flocken om hon inte blev accepterad av någon alls.
Så efter en stund till satt tikarna en bit ifrån varandra. Lekte gjorde dom inte. Men det såg lugnt ut.
En stund till fick dom vara ute. Tänkte dom skulle bli sur på matte, tillsammans, som stängde dom ute.
Nu är dom inne och det är inga blickar eller spänningar emellan flickorna.
Det dröjer nog inte så länge innan dom kan tänka sig att börja leka igen.
….löpa idag.
Äntligen! Nu väntar jag på att Mimi ska börja också. Och förstås Zelda….. Som ska paras!
…..har vi äntligen äntligen kunnat ta en riktig långsväng. Alla. Minns inte när det hände sist! Vi har varit ute i 3 timmar.
Boy kunde gå med! Han var överlycklig. Ingen hälta.
Ett sådant välsignat väder!