Den här klarar Pärlan och Mimi bäst. Lara ger upp och Boy har ju tratt så han får inte ens försöka.
Den här var svår! Som ni ser kan man få upp klossen bara i ena hörnet. Det är svårt att förstå! Mimi och Pärlan lyckas utan att egentligen förstå varför. Men det är egentligen innan dom kan det som det är till mest nytta….
Kul tycker i alla fall alla hundarna att det är!
Nu blir det veterinären nästa vecka! Boys tass ser bra ut men efter den lite snabbare rundan igår har han en lätt hälta av och till plus att han avlastar den tassen när han står och sitter. Syns tydligt nu när tassen är så mycket bättre. Så för säkerhets skull – veterinär….
Svär!
Anar ni hyr många bajspåsar som går åt nu i snön? Inte ens i diket döljs hundbajset av minsta lilla gräs. Allt måste upp.
Nu i kylan spricker plasten lätt i påsarna. Idag tog jag upp en hög som snabbt försvann i andra änden… Häpp!
Att leva med en ursprunglig hund som shiba är speciellt!
Varje dag lär jag mig något nytt av mina hundar. Alla är individer med egna preferenser.
Boy och jag har haft diskussioner de sista dagarna. När jag var sjuk blev Boy orolig. Det ledde till att han började slicka på sin tass igen – den han skadade för ett tag sen. Så häromdagen åkte tratten på. Dessutom ska tassen smörjas och tvättas. 2 ggr/dagen. Boy är rädd om sin kropp och dessa behandlingar leder till förtroendekriser. Varje dag. Vid 1 tillfälle försökte jag smörja när han åt. Det brukar gå med andra hundar… Men inte med Boy. Nu har han svårt att äta. Och i morse kräktes han.
Nu har jag suttit på golvet och pratat länge och tyckt synd om honom. Han tycker synd om sig själv också.
Att ”gå på” en hund som Boy lönar sig inte. Det kan jag göra med alla andra hundar härhemma. Boy har mycket i sig från de shibor jag lärde känna på 70-talet – de som inte tror världen om gott utan vaknar varje morgon och tänker ”vilken skit ska hända mig idag då ”. Minsta lilla elände så har deras förväntningar uppfyllts. ”Det var väl det jag visste ”.
Boy har en släng av det vilket man hela tiden får parera för. Livet måste hållas så gott som möjligt runt honom. Så lite elände som möjligt måste hända. Så – tratten måste av snart. Och ibland kan jag inte smörja tassen…. 😈
Ser det ut så här hemma hos er också?
Shiborna bäddar alltid så att dom ska ha något mjukt att lägga huvudet mot. Gärna lite högre än kroppen.
Ända sedan dom föds vill dom ligga med huvudet högt.
För er som undrar så var råttan som hon svalde frisk. Svälja smådjur som harungar och råttor i relativt otuggat skick är inget som påverkar en shiba negativt. Det tillför bara!
Så nu letar Lara intensivt under alla promenader efter mer mat. Och Mimi försöker ta av henne allt hon hittar. Som vanligt.
Än så länge går det bra emellan dem. Ibland står båda över ett ben härhemma och morrar vildsint. Hitintills är det Mimi som gått segrande ur striden och tagit alla ben och gått iväg.
Jag ser detta som kraftmätningar som faktiskt förhindrar riktiga bråk.
Vi får se hur det går. I längden. Flickorna blir 2 år till senvåren/sommaren. Någon gång smäller det troligen.
Fick ett tungt besked i går – en av de största uppfödarna av shiba i Europa är svårt sjuk och har inte långt kvar.
Vår livsgärning är så kort. När den börjar gå mot sitt slut undrar man – vart tog den vägen? Skulle man ha valt och gjort annorlunda om man finge välja om idag?
Den tanken kan vi ta med oss. Alla. Idag.
Glöm inte att titta över kursutbudet där du bor!
Det är hög tid att anmäla sig till en kurs med hunden!
Rangordning är viktigt för shibor. Vem bestämmer och vad? Om detta inte är klart överlever inte flocken. Det vet shibor.
Vi människor har en tendens att tänka linjärt. I hundars värld är det mer komplicerat än så. Rangordningen varierar också i en flock med ålder, löp, dräktigheter o s v.
Jag tittar på Mimi och Lara och försöker förstå hur deras rangordning ser ut. Mimi bor med sin mamma och pappa. Det gör att hon får ett försprång gentemot Lara. Lara är fosterbarn och utböling. Danska. Det vet alla. Hon tillhör inte familjen på riktigt. Hon är låtsasbarn.
Mimi är den som i sitt beteende är undergiven. Hon sätter ner svansen och sänker ryggen. Hon är vän med alla.
Lara är den som vaktar. Hon har lätt för att ge hals för att berätta, att något konstigt händer. Det är hennes bidrag i flocken. Hon leker tufft ned Mimi och det ser ut som om hon är mer ranghög än Mimi.
Ja,det är vad man kan tro. I själva verket tror jag, att det ändå är Mimi som är över Lara i rang….
När Zum var här var det Zum som var ranghög. Hon bestämde allt. Inte med våld och tvång utan genom att vara självklar. Och genom att låta det lysa igenom lite, att ni gör som jag säger, annars….
Men det säger inte Mimi. Eller gör hon inte det ändå? Fast på sitt sätt?
Det är otroligt intressant att titta på sin hund och försöka förstå, hur den fungerar. Ofta bestämmer våra hundar mer än vad vi själva tror. En shiba brukar kunna uppfostra sina ägare ganska mycket…. 🙂