
Boy
När jag kom hem på lunchen visade det sig att Mimi och Lara öppnat grinden till köket – där dom är halva dagarna. Pärlan och Mimi kom och mötte mig i dörren.
Hjärtat stannade. Lara och Pärlan är ju inte goda vänner.
Men ingenting hade hänt. Ingen var skadad. Lara visade undvikande beteenden mot Pärlan så jag vet inte om hon bara tyckte det var läbbigt eller om Pärlan faktiskt hade pratat allvar med henne.
På promenaden kastade båda onda ögon på den andra.
Så nu finns det inte bara grind utan även stängd dörr emellan.
Ibland har man tur.
Det finns inget roligare än att spåra med sin hund!
Jag lade ett svårt och långt spår till Pärlan som hon löste så suveränt och noggrant att jag funderade på att anmäla henne till prov på stört! Så underbar! Så helt fantastisk! Hon var bekymrad vid återgången för den var lång och svår, men när hon väl vände var hon klockren. Klockren!
Sen skulle jag lägga ett nybörjarspår till Mimi och hamnade på världens sämsta underlag för en nybörjare – sten, moras, ormbunkar och t o m ett dike med vatten. Tyvärr lade jag spåret där ändå och jag måste säga att hon redde ut det fastän det var nära ett par gånger! Nu måste jag försöka lägga ett enkelt och rakt spår om ett par dar…och ett likadant nästa helg…Så hon får känna att hon är duktig.
Nu sover Mimi och Pärlan. Det finns inget bättre än spår för att trötta ut hjärnan på en hund.