Hela mitt hem är inneslutet i mjukt långt katthår! Sitter som en matta överallt! Fastklistrat. Enormt irriterande.
När Zelma går ramlar det tussar av henne. Ändå får man inte bort mycket när man kammar henne.
Borde nog bada henne också….
Panda stackaren har inte förlåtit mig riktigt. Men han känner sig så pigg att han racar! Det har han inte gjort sen han var liten. Jag kommer att fortsätta klippa honom. Aldrig mer en sådan gräslig päls fullt utväxt. Han har fortfarande massor av tovor kvar. Men dom sitter på känsliga ställen som under magen och baktill nära testiklarna. Där gillar han inte att jag håller på med saxen. Förståeligt nog.
Inte bara nerklippt och i alla fall till en del sanerad från tovor – utan även badad!
Jag har haft enorma problem med Pandas päls i vinter. Jag har kammat honom och han har satt en ny tova på nerfärden till golvet liksom. Till sist hade han jättestora tovor. Nu har jag klippt bort många – katter har så mjukt skinn att det är väldigt lätt att klippa i huden. Dessutom har ragdolls ingen ull så tovorna har suttit som berget ända in på huden. Så det är liksom inte bara att klippa bort. Man får ta lite i taget och försöka luckra upp tovan ovanifrån och från sidorna. Lite i taget.
Vi fortsätter peta – nu när ytterpälsen är borta kan Panda hjälpa till med tovorna som är kvar.
Då är Panda i upplösningstillstånd. Han har inte fått någon frukost. Matte ligger fortfarande i sängen.
Panda och Mimi sitter utanför grinden och tittar på mig, Pärlan och Boy som ligger och trynar i sängen.
Livet är orättvist. Panda och Mimi suckar.
Panda lappar till Mimi som tjuter – först för att det gör ont. Sen fortsätter hon att tjuta för att blidka den arga katten.
När det är lungt igen kliver jag upp. Går upp och tittar i kattens matskål. Det finns massor av mat kvar efter kvällsmaten. Efter att jag har tittat på den räknas den som ny och går att äta.
Jag ruskar på huvudet. Katter. Jag begriper mig inte på dom.
Då blir det full rulle framåt och förstås ingen frukost. För hundarna måste ut.
Rutinerna kastas om och hundarna tittar förvånat.
Det var Zelma som skrek och väckte mig. Just idag får jag väl vara tacksam. Andra dagar är jag inte lika förtjust i hennes evinnerliga skrikande tidiga morgnar.
….sitt efterlängtade Acana. Sista dagarna har dom matvägrat. Feta katter som ragdolls är mycket måna om att upprätthålla fetmastatus så då kan man förstå. Hur äckligt det var. Bozita var sämst med Brit som god 2a.
Panda äter glupskt så det knastrar och Zelma sitter och väntar på sin tur. Panda äter först det han vill ha. Sen får Zelma resten.
Den som brukar ta 1.5 timme tog 3 timmar att gå. Matte svor och hostade och svettades och hasade sig fram. Men kom hem gladare och med hundar som var trötta.
Sen gjorde matte t o m en god vegansk lunch till sig själv – tänk att det finns Oatlys! Potatismos på Oatlys grädde och en gratäng på broccoli med Oatlys creme fraiche plus mängder av grönsaker…. Mätt matte och trötta hundar. Katterna hänger på.
Dom ska få ett nytt klösträd! Inte mycket kvar att klösa på på deras gamla….
Hundarna brukar få ätbara paket. Det gillar dom bäst. Och jag har äntligen lärt mig att inte ge så mycket att dom får diarrée hela natten…. Kanske får dom gosedjur också. Måste ändå ut och handla ny matta till vardagsrummet. Kanske hittar jag lite fina nya gosedjur då….och en ny aktivitetsbräda….
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
