Idag får Zeldas valpar sitt första besök av främmande.
Det blir en snärjig dag för matte – städa klippa håret och handla hundmat. Dom la ju tyvärr ner zoo-affären i närheten så nu är det bara att ge sig ut till Tornby och trängas. Bläh.
Zeldas valpar ska också flytta ner, och gå ut första gången.
I natt vaknade jag av ett hiskeligt skrik. Det var en av Zeldas valpar som hade fått en tillsägelse. Det var låga tonarter från hela kullen när Zelda var sjuk men i natt har dom härjat rejält!
Nu ska dom få frukost och stora hundarna ska ut och sen drar dagen igång på allvar. Förhoppningsvis får jag hjälp med fotograferingen så att ni får se bild på alla tillsammans.
….har varit en fantastiskt cool tik i valplådan. Valparna är stora och feta. Nu när dom är 1.5 vecka gamla kan hon ta små pauser från valpskötseln. Annars tas dom små om hand dygnet runt.
Precis som sin mamma Pärlan är Mimi helt lugn när jag hanterar valparna.
Det är så rent i valplådan att jag byter underlag mest för min egen skull.
I helgen ska Mimi’s valpar flytta ut ur sovrummet och få en valphage.
Jag är lite hit och dit om Zeldas eller Mimi’s valpar ska flytta ner till datarummet. 1 kull kommer att få fortsätta vara däruppe när jag inte är hemma. Orsaken är herr Maru som behöver ett rum fritt från elkablar och med minimalt med stimuli att kissa inne – och det är köket det. När jag inte är hemma alltså. När jag är hemma kommer valparna att få vara med. Pärlan löper också.
Så jag fortsätter fundera – det bästa skulle vara att ta ner Zeldas kull. 3 valpar kan man bära samtidigt upp och ner för trappen t ex på morgonen. Inte 4. Å andra sidan tror jag att Mimi längtar ner till oss andra och skulle vara tryggare med att hundflocken inte vill hennes valpar något ont.
I morgon ska Zeldas valpar få komma ner i köket. Så får jag se hur Zelda reagerar och bestämmer mig efter det.
Ni kanske tror att vi uppfödare sitter och gullar med fantastiska valpar hela tiden men ack nej.
Dagarna efter förlossningen är kritiska. Tiken kan snabbt bli sjuk och faktiskt dö liksom valparna. Nätterna är ofta oroliga i början.
Inatt har varit en urjobbig natt. Mimi har haft eftervärkar och legat under min säng och grävt. Valparna har skrikit. När Mimi’s valpar skriker, skriker Zelda också. Det gör ont i hennes stora mamma-hjärta.
Jag måste rasta Mimi ensam. Den enda hon accepterar är Boy. Finaste Boy är valptikarnas trygghet. Han låg utanför dörren när Mimi födde och han ligger fortfarande gärna högst upp i trappan. Hans flickor och hans valpar. Ögonen lyser om han får nosa på en valp.
Efter en orolig natt är det lungt i valplådan. Valparna har ökat rejält i vikt.
Efter en helt vaken natt ska jag nu åka till jobbet.
Var finns den där kennel flickan som kan rasta hundar åt mig tro…
…..hundars hemliga liv av Elisabeth Marshall Thomas? Gör det! En gammal goding till bok.
Jag minns hur hon beskriver huskytiken som lade sina valpar hos sig och knöt om. Precis som Mimi gör. Ingen kan komma åt dom eller skada dom. Dom syns knappt.
Det är så rörande att se hur första-gångs-mammor tar till sig sina barn och sakta förstår, att dom blivit mammor.
När Mimi födde fram sin första valp blev hon rädd för den och morrade. Nu har det helt gått över och jag får nästan bära ut henne för att kissa.
Det kommer att ta några dagar innan jag svarar på mejl angående valparna. Vi måste få vila och dessutom vill jag se att alla verkar friska och går upp i vikt som dom ska.
Könen är 1 svart hane, 1 röd och 1 svart flicka.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
