Jag är en sån som gillar att se filmer som jag redan sett. Att slappa till.

Jag kan se slötittarfilmer med garanterat lyckligt slut om och om igen. Sweet Home Alabama t ex. Love Actually. Ja ni förstår. Serier som Gilmore Girls.

Nu har en svensk film för ovanlighetens skull hoppat upp på min favorit-lista.

Patrik 1.5. Om det homosexuella paret som vill adoptera ett barn och tror dom ska få Patrik 1.5 och så får dom i stället tonårsligisten Patrik 15. Jag njuter verkligen av ännu en Skarsgård som gör en helt amazing skådespelarprestation! Blev tvungen googla och se, om jag kunde få fram om han är homosexuell på riktigt, så bra är han. Små ögonrörelser och muskler som rör sig vid munnen – och det är en full scen. Dråpliga situationer förstås. Och så slutscenen – hela filmen sitter jag och väntar på slutscenen. 3 meningar. Typ. Några blickar. Det är allt. Och jag gråter varenda gång. Varenda gång!

Nä, nu ska jag se Patrik 1.5. Igen. Det får bli lördagsnöjet.