Jag sålde Zelda till ett ungt par. När Zelda var under året separerade ungdomarna och Zelda bodde kvar hos matte.
Det var inte så lätt för matte – hon hade haft huvudansvaret för Zelda även innan separationen men nu blev det värre eftersom matte mådde oerhört dåligt. Hunden bodde hos mattes föräldrar ibland och var även här vid några tillfällen.
Zelda visade alla tecken på att inte må bra och utvecklade problembeteenden. Matte flyttade till lägenhet i centrum och där blev allt ännu värre. Zelda reagerade på alla ljud. Hon skällde och var rädd för olika saker.
Så småningom gav matte upp och insåg att det bästa för Zelda var att flytta tillbaka till mig.
Under de helger jag passade Zelda innan flytten till mig var hon superstressad. Hon vankade och väntade och tittade på alla bilar ifall det var matte som kom. Zelda hade ansvar för sin matte. Hon sov inte. På en hel helg.
Jag hämtade Zelda en kväll efter jobbet. Hon hoppade in i bilen.
Det märkliga var att hon aldrig såg sig om och aldrig mer letade efter matte.
1 månad senare hade hon ett nytt hem. Även det i lägenhet i hus med hiss utanför dörren. Zelda sa inte ett ljud. Alla rädslor var som bortblåsta.
När jag åkte upp efter ytterligare 1 månad och frågade henne hur hon mådde, var hon väldigt bestämd. Hon skulle INTE följa med mig hem till Linköping.
Efter det har Zelda tackat mig genom att ge mig 2 kullar med de finaste valpar. Numera har hon även fått en människovalp att ta hand om.
Skickar pussar och kramar till finaste Zelda! Tack lilla gumman!
Så lik hon är Hana på den bilden, visst blir det…mormor?
Vilken duktig matte som lämnade sin älskade lilla vovsing och härligt med en sådan seriös uppfödare som du Lena som tar tillbaka.
Jag tror du tänker på Assi, hunden i mitten! Han är så lik sin pappa som jag tror är son till Hana! Så Hana blir farmor till Zeldas första kull. Zelda är efter Funny, det är hunden utan sele.
Vi har mycket att tacka Zelda för. Hemnes dotter från andra kullen, Maya är en underbar och snäll tik. Så omtänksam.
Fina mamma Zelda!
Assi skickar pussar och kramar!
Och Zeldas mamma Funny hälsar till sin fina dotter och barnbarnen!
Åååh! Vilket fint inlägg. Jag blir alldeles rörd av att läsa om vår lilla tjej. Jag minns så väl om när vi var hos dig och hälsade på henne och hur du berättade om alla hennes osäkerheter, däribland rädsla för människor i arbetarbyxor. Vi märkte ju aldrig av hennes osäkerheter. Hon var så stark och modig redan från den stund vi träffades. Vi hade till och med en man hos oss samma vecka med arbetarbyxor och jag minns att jag bunkrade upp för all stöd jag kunde ge, men hon var råcool! Zelda är verkligen världens bästa och mest enkla hund. Hon är sån stöd till vår sjuka Shuno och vi ser så framemot att se hur hon kommer spela en sån stor roll i vår lilla sons liv här hemma. Vi kommer alltid att vara så tacksamma för förtroendet och att vi faktiskt fick bli de lyckliga ägarna till denna magiska tjej! ❤️ Tack Lena!!
Tack själva Ranmali för att ni gav Zelda ett sådant tryggt hem. Hon älskar er mer än allt annat. Ska bli så roligt att få följa henne i fortsättningen. En hund i familjen är det bästa man kan ge sitt barn – även om det kan vara tufft periodvis att hinna med både barn och hund, speciellt under första året. Men allt blir ju bättre efterhand.