Maru är jätteduktig!

Han kan gå hyfsat i koppel och har han bara en vägkant att följa så går han rakt fram. Inga flygande bakåtskutt längre. Det betyder att han inte längre trasslar in sig i alla koppel varannan meter.

När han ändå trasslar in sig har han börjat förstå hur han ska trassla ut sig själv. Tummen upp från matte!

När vi går promenader på mer än 1 timme går han i flexi. Då kan han få glädjefnatt. Lite småjobbigt för oss andra när han springer runt oss som en propeller men man får ju förstå lillskrutten….

När vi kommer in är han jätteduktig på att inte kasta sig rakt in genom dörren utan hålla sin position och slussas in till det rum som han ska till.

Han har börjat förstå att vissa saker är mina och andra hundarnas. Mattes saker får man inte äta på.

Och hör och häpna – trots glädjefnatten vid matsituationen har han förstått att han ska sätta sig ner för att få sin mat.

Jag är jättenöjd hur snabbt han har lärt sig!

Och – med lite oro vågar han både gå upp och nerför trappan till övervåningen.

Maru har börjat förstå sig på tuggben kycklingfötter och annat gott. Han tar emot godis ur handen.

På promenader har han både börjat nosa plus kissa fler gånger än 1. T o m lyft på benet när han kissar 1 gång.

Han är inte rädd för maskiner eller tåget. Eller annat oljud. Han tycker fortfarande det är spännande med människor som kommer och går.

Han är en helt tyst hund. Skäller aldrig. Är duktig på att backa och visa underkastelse. Retar inte upp någon hund alls.

Vardagsrumsmattan är utslängd. Den gick inte att göra rent längre. Maru har en blåsa som nog är lite omogen. Får han bara gå ut fler gånger än dom andra kissar han inte inne.

Så ni hör! Det går framåt!