Det kom ett tråkigt besked i natt.
Mathias har gått bort.
Mathias hade vår älskade Umais mamma Anzu och Umai växte upp hos Mathias. Jag kommer aldrig att glömma när jag hämtade Mathias på Linköpings station och ett rött litet valphuvud stack upp ur famnen på honom.
Många generationer senare har jag nu Umais släktingar i valplådan.
För Mathias betydde naturen och hundarna allt. De sista åren var han inte frisk. Nu är han borta.
Ta hand om er allihop. Livet är kort. Ta vara på det.
Vet ej vem Mathias är men förstår att det var en fin och speciell person. Fast jag var tvungen att läsa ditt inlägg flera gånger för jag trodde det handlade om en hund som gått bort.
Tyckte att namnet Mathias var lite ovanligt för en hund.
Ja, livet är kort. Hur långt det än är.