– minns ni den låten? Eller hette den Sunday Bloody Sunday? Men idag är det måndag.

Körde Boy till veterinären. Kändes väldigt olustigt idag och han ville inte vara där. Ska sövas och få örat rengjort och kollat. Åkte därifrån med gråten i halsen.

Hem. Jobbade. Tampades med tråkiga människor med tråkiga attityder – ibland får man lust att säga precis vad man tycker men det får man ju inte.

Tog joggingskorna på och hundarna i koppel. Gick ut. Vände och gick tillbaka in. På med regnjacka och av med kopplet på vavvan. Det ösregnade nämligen.

12 km genom skogen på isiga och leriga skogsvägar. Så jäkla tungt och jag var genomsur inifrån och ut.

Spotify i högtalarna Några km hemifrån kom Whole Lotta Love. Led Zeppelin. Är den inte helt fantastisk? Sen Mungo Jerry – In the summertime. Hur gammal var jag? 16? Jag tror alltid att jag var 16 så det måste ha varit en magisk ålder – men i verkligheten var det inte ett dugg magiskt utan bara jobbigt. Att vara 16. Jag förstod väl inte bättre för det gör man inte när man är 16.

Sen tänkte jag att det i vilket fall var magiskt att få ha varit med om den musikrevolution som 60 och 70-talen innebar. Så mycket musik. Som aldrig hade funnits tidigare. Nytt.

Och hur jag tror att dagens ungdomar har hört detsamma som jag. Men det har dom ju inte. Så kanske ni ska lyssna på Whole Lotta Love och njuta av hur musiken vandrar över huvudet…fram och tillbaka…

Nu är jag hemma. Sista kilometrarna slutade det regna och började snöa i stället. Blötsnö. Skönt vavvan fick vara hemma Hon hade drunknat i allt vatten idag.

Blöta hundar.

Kaffe och frukt till matte.

När vi hämtat Boy om några timmar blir det en ny promenad. Innan dess ska jag sitta under en filt och bli varm…