Ikväll ska Boy till veterinären. I går på morgonen och lunchen haltade han varje steg. Men på hela den långa kvällspromenaden var han helt ohalt. Samma i söndags – han var helt ohalt utom på den första delen av första promenaden. Jag hittade en stor senknuta uppe vid bogen som jag masserade loss. Han hade väl gått och spänt sig. Han är inte lika upprörd längre när jag smörjer hans tass och inte lika ivrig på att slicka den. Så den är bättre.
Men vi går i alla fall. För säkerhets skull. Så ska jag försöka komma ihåg att få Bravecto utskrivet också. Och p-piller. Till katten. Hon löper. Vilket skrikande! 🙁
Jag grunnar över om det var Bravecto som gav Pärlan problem i våras. Med prickar och klåda. Tror jag skippar det på henne i vår.
Nu blir det veterinären nästa vecka! Boys tass ser bra ut men efter den lite snabbare rundan igår har han en lätt hälta av och till plus att han avlastar den tassen när han står och sitter. Syns tydligt nu när tassen är så mycket bättre. Så för säkerhets skull – veterinär….
Idag står städning på schemat. Influensan börjar äntligen ge med sig. Men jag ska väl inte klaga. Många har varit sängliggande – jag jobbade hela tiden….
Förra måndagen försökte jag jogga men det gick inte. 1 km så kunde jag knappt släpa mig fram resten av milen. Tog inga långpromenader alls förra veckan för jag orkade helt enkelt inte. Men i går kväll hade vi en magisk tur. Snö. Minusgrader. Det var så vackert. Och jag orkade springa nästan hälften av milen. Fortfarande inte bra och envis hosta. Men bättre.
Boy fick slippa tratten en stund när vi kom hem – vi lekte och hade så roligt. Men så börjar han se lite frånvarande ut och kikar liksom under lugg på mig. Börjar tvätta sig. Och efter en stund är tungan där igen – mellan de 2 yttersta tårna på ena framtassen. Trampdynorna tar stryk av allt slickande och blir tunna och spruckna i kylan. Så det blev tratt över natten igen. Då blev han inte glad….
Att leva med en ursprunglig hund som shiba är speciellt!
Varje dag lär jag mig något nytt av mina hundar. Alla är individer med egna preferenser.
Boy och jag har haft diskussioner de sista dagarna. När jag var sjuk blev Boy orolig. Det ledde till att han började slicka på sin tass igen – den han skadade för ett tag sen. Så häromdagen åkte tratten på. Dessutom ska tassen smörjas och tvättas. 2 ggr/dagen. Boy är rädd om sin kropp och dessa behandlingar leder till förtroendekriser. Varje dag. Vid 1 tillfälle försökte jag smörja när han åt. Det brukar gå med andra hundar… Men inte med Boy. Nu har han svårt att äta. Och i morse kräktes han.
Nu har jag suttit på golvet och pratat länge och tyckt synd om honom. Han tycker synd om sig själv också.
Att ”gå på” en hund som Boy lönar sig inte. Det kan jag göra med alla andra hundar härhemma. Boy har mycket i sig från de shibor jag lärde känna på 70-talet – de som inte tror världen om gott utan vaknar varje morgon och tänker ”vilken skit ska hända mig idag då ”. Minsta lilla elände så har deras förväntningar uppfyllts. ”Det var väl det jag visste ”.
Boy har en släng av det vilket man hela tiden får parera för. Livet måste hållas så gott som möjligt runt honom. Så lite elände som möjligt måste hända. Så – tratten måste av snart. Och ibland kan jag inte smörja tassen…. 😈
I går kväll fick mina jogging Ice-bugs sitt stora prov. Is på asfalten. Oplogad väg med snö och is under. Spelade ingen roll. Gick ändå bra att springa. Och inte ont i knäna. Kändes kanonbra!
Endomondo har lagt till en ny funktion – en röst berättar hur fort man sprungit sista kilometern… Vilken grej för en tävlingsinriktad person som jag!
Men då ska man inte ha en bajsnödig shibapojke som heter BOY med sig.
”Jag måste bajsa!” gnäller han. Matte får gå sakta och inte springa. Han kan verkligen konsten att vara gnällig!
Boy trippar -trippar -trippar – stannar -nosar länge – ändrar sig och trippar -trippar -trippar -stannar – snurrar – ändrar sig – återgår till att trippa -trippa -trippa…..Så håller vi på medans matte ser kilometertiden försvinna i fjärran…
