Pärlan Boy och jag gör Linköping. Vilken dröm det är att gå med dessa båda på stan! Dom skrider bredvid mig och jag håller i kopplet med lillfingret. Mötande hundar klåfingriga barn och vuxna som vill klappa. Inte en min rör mina kungliga shibor.
Sen avslutar vi med glass innan vi åker hem. ❤❤
Vi har en regel här i huset. Den kom en gång när jag blev trött på att leta efter hundar som inte kom för att äta. Och truga.
Den som inte kommer fram dit där maten serveras får ingen mat. Boy blev snopen av den regeln men han blev väldigt noga med att komma i tid till maten. När han var hungrig. Han vill inte alltid ha mat. Inte Lara heller.
Hundarna överlistar mej förstås.
Idag kom vavvan och Mimi som alltid vill ha mat. Och Pärlan. Hon är alltid hungrig.
När alla har ätit upp sin mat och jag redan gått och satt mig med min kaffekopp – då kommer Boy. Då är han hungrig. Säger han.
Hur skulle ni ha gjort? Serverat maten senare eller låtit honom vara utan?
Boy och Lara är lite förtjust i vavvan… Längesedan Boy plockade fram ben och bjöd in till lek.
Mimi är inte lika förtjust och Pärlan struntar mest i henne.
Nu är det kväll och vi är väldigt trötta! Boy också. Fastän han – p gr a utan päls – inte ställdes i år. Han grät halva dagen i dag! Han ville in i ringen!
Vi har tagit en shiba promenad med ett annat shibagäng och sen en egen kortare promenad. Sen kvällsmat.
Nu ska vi vila….
Sommaren är här – på riktigt! Boy tog ett bad idag också. Men han simmar inte – det är lite för kallt ännu.
Sommaren är här! Det är så varmt idag att Boy vill bada! 🐕🐩🐶
Det gör han bara när han blir svettig.
Jag har fått min hund tillbaka! Han skadade tassen i november och det är först nu han börjar bli sig själv igen! Vilken tid det har tagit! Det har tagit flera månader att belasta om kroppen efter hältan. Äntligen rör han sig med studs och energi och stolthet i steget igen. Han är glad och skrattar! Det har han inte gjort på hela långa vintern.
Då är Panda i upplösningstillstånd. Han har inte fått någon frukost. Matte ligger fortfarande i sängen.
Panda och Mimi sitter utanför grinden och tittar på mig, Pärlan och Boy som ligger och trynar i sängen.
Livet är orättvist. Panda och Mimi suckar.
Panda lappar till Mimi som tjuter – först för att det gör ont. Sen fortsätter hon att tjuta för att blidka den arga katten.
När det är lungt igen kliver jag upp. Går upp och tittar i kattens matskål. Det finns massor av mat kvar efter kvällsmaten. Efter att jag har tittat på den räknas den som ny och går att äta.
Jag ruskar på huvudet. Katter. Jag begriper mig inte på dom.
När Boy blir riktigt ivrig över sin mat är det när han får Sund hundmat. Har ni tittat på den? Så fin att man skulle kunna lägga den i stekpannan själv. Förut rekommenderade man den inte som fullfoder men nu ser jag inga restriktioner på hemsidan. Hursomhelst – vital och lamm är favoritmålet och just nu under löptider får Boy det till frukost så jag säkert vet att han äter sin Hokamix också.
Lara har slutat löpa idag och är nere på jordelivet igen efter att ha svävat uppe i himlen i 3 veckor. Jag tror att Mimi är uppe i höglöp – det ser så ut på blodet. Jag är förvånad över att Boy inte reagerar – men han vet med henne på ett annat sätt än med Lara att hon är hans dotter. Är det därför han uppvaktar Pärlan så intensivt som ett omriktat beteende? Jag hör Pärlan säga ifrån därnere så han är på henne i detta nu.
Han tänker, att om han uppvaktar Pärlan tillräckligt intensivt så kommer hon att komma i löp och vilja para sig. Med honom. Förstås.
Matte uppskattar inte den idén.
Inte Pärlan heller.
Men Boy är så säker på att det kommer att gå att han är beredd att jobba på. Vill man tillräckligt hett så går det! är hans motto. Inte så tokigt egentligen, för någon gång kommer Pärlan i löp. Men taskiga matte har tänkt en annan friare. Stackars Boy. Aldrig får han bestämma.