Men jösses så suddiga kort mobilen tar…
Nåja, det här är burträning på Sutamuroku. Valparna måste ju få uppleva en bur inför veterinärbesöket idag. Så buren står här så att valparna har sett den och själva kunnat gå in och ut ur den. Panda tycker att den är perfekt! Att stänga in valparna är självklart förbjudet.
I går eftermiddag – efter kurs och promenad – hade vi en seg dag!
Den enda som var vaken var Panda – han anser att han måste fylla på måtten i midjan ganska ofta….
När Mimi var liten var hon en lite ”corky” flicka. Hon har fortsatt att vara lite egen. Varje morgon och varje gång jag kommer hem är hon helt utom sig av glädje, hon stoppar in något i munnen och skriker på ett väldigt speciellt sätt.
Överallt där jag är, där är Mimi. Och Panda. 🙂 Panda och Mimi följer mig in i duschen t o m. (Det är väl knappt jag törs berätta det, men det händer att jag sätter mej på toa och upptäcker att jag sitter på en kattsvans – Panda håller sig så tätt intill att det händer, till både hans och min stora förskräckelse…)
Mimi är väldigt kelig och tillgiven. Och lyhörd. Hon har alltid sin radar inställd på mig. Hennes mamma Pärlan är likadan.
Mimis mamma Pärlan har ju varit min tränings och tävlingshund. Jag tror Mimi skulle kunna bli det också. Pärlans barn blir speciella på det sättet. Alla shibor är inte tränings/tävlingshundar.
Snart börjar vi kursen i rally. Ska bli kul!
Det bor 2 katter hos oss också. Av den underbara rasen Ragdoll. Ja jag säger underbar, för det är faktiskt en helt fantastisk ras.
Vi började med Panda
– och fortsatte med Zelma
Jag ska försöka skriva lite om katterna också, inte bara hundarna!
Zelma och Panda är 2 viktiga byggstenar i flocken och inte minst i uppfostran av kennelns valpar!
Vem är hunden på bilden? Mimi förstås! Mimi vill alltid vara nära sin matte.
Mimi på ena sidan och på andra sidan:
Boy och Panda!
Har jag det inte bra i tv-soffan?
Katter och deras mat… suck och pust!
Nyttig mat säger dom bläh! åt. Blötfoder ger diarré och är äckliga – om vi inte pratar om onyttiga och svindyra små burkar förstås där innehållet är mest socker. Det går att äta. Eventuellt.
Panda är värst. Han äter det mesta bara 1 gång. Efter att ha slängt högvis med blötfoder – nej dom gick inte att ge till hundarna heller. Dom fick också diarré. Hur nyttigt kan dessa foder vara….? – så bestämde jag mig för att satsa på torrfoder. Och detta törs jag inte säga till kattfolket för mina katter kommer att dö en förtidig och våldsam död bara så ni vet det! Enbart torrfoder är ju hur extremt farligt som helst.
Jag köpte hem massor av olika sorter och lät Panda prova. Orijen. Sa han. Mycket bra. Jag köpte Orijen och han åt det ett helt år. Olika sorters Orijen. Men ändå.
Efter 1 år var det stopp. Inte en enda bit av Orijen fick passera tjockisens mun.
Så nu är vi på Acana. Punkt slut. Det går bra. Än så länge.
Såg ni programmet i går? Om inte – titta på det på Tv4 play.
Jag har väl aldrig gråtit så mycket ett helt program igenom. Tårarna skvalar så mammagrisarna Panda och Mimi blir oroliga för mig….
Nu ska vi gå ut på morgonpromenad – i snön, det ni! Japp – det har kommit snö i natt, flera cm…. Så mycket att snöskoveln måste fram.
Boy och Panda
På Sutamuroku bor inte bara hundarna utan också 2 katter, Panda och Zelma, båda ragdolls. Faktum är att SE*Sutamuroku finns, d v s ett inregistrerat katteri. Man får inte köpa en fertil hona annars. Märkliga regler, men så är det i kattvärlden.
Panda är kastrerad hane och Världens Bästa Katt. Zelma ung hona, fertil och om hon går igenom sina hälsoundersökningar så kanske hon får någon kull.
På bilden Lara och Zelma som dricker ur samma vattenskål. Det är så självklart för hundarna och katterna att dela allt. Sedan jag fick en ragdoll i huset har hundarna och de valpar som föds här fått superträning på katter. Mina ragdolls har lekt med valparna, brottats och lärt valparna, vad en katt är. Blir valparna för hårdhänta smäller Panda till dom i huvudet med en stor tass. 🙂
Matdags på Sutamuroku!