Valparna ser ut att må bra och har gått upp lite i vikt över natten. Det har varit tyst i valplådan. Ett bra tecken.
Pärlan har skrikande i protest släpats ut för att kissa. Fått en väldigt god frukost på rå nötfärs, rå äggula, kokt kyckling och fet buljong samt lite olja.
Det åt hon upp! 🙂
Nu ska hon och valparna få vara i lugn och ro. Förlossningar är kämpiga!
Vita valpar är magiska – även om man som uppfödare förstås vill ha något att gå vidare på…. Men så blev det inte den här gången. Huvudsaken för mig är att Pärlan mår bra.
…..i gryningen. Gässen flyger över och snattrar högljutt med varandra. Övar dom bara eller har dom bestämt sig för att fara?
Pärlan stökar runt och gräver i valplådan.
Morgonpromenaden var lugn. Hon tvingade i sig frukost trots att den var extra god. Sparade lite till Boy.
Sen gick hon upp till valplådan.
Folks! det har börjat!
Nu får Pärlisen extra upp-passning. Hon kommer att vilja gå ut och in, upp och ner…..Alla andra sitter instängda för fri passage. När en valptik vill ut ska det gå snabbt.
Det finns många fina bilder på honom men det här är en av dem som jag tycker mest om.
Förutom vacker är han otroligt trevlig. Inga som helst konstigheter med honom. Morrade inte åt Boy och brydde sig inte om när Mimi blev oförskämd. T ex.
Så glad att han är pappa till vad jag nu tänker är Pärlans sista kull.
Växer och växer. Mest tror jag den växer av all mat hon stoppar i sig. 1 valp har jag känt. Då finns det säkert 1 till. Så kanske 2. 3 om jag har tur. Men vete katten.
Pärlan är piggelin nu när valparna sjunkit och vädret är svalare. Hon går gärna med på lång promenad. Nu är det matte som tycker det är taskigt att gå för långt. Snart snart!
Pärlan har kommenderat fram valplådan och bestämt sig för att flytta upp en trappa.
Sista dräktighetsveckan bor mina valptikar 1 trappa upp. I mitt sovrum. Med tillgång till valplådan och obegränsat med mat.
Det är dags nu! meddelade Pärlan.
Ok! lyder matte.
Vårt gemensamma språk är mycket tydligt. Vi förstår varandra precis.
När vi skulle gå på promenad visade det sig att värmen hade kommit tillbaka. Pärlan sa att det var tveksamt hur långt hon tänkte gå. Jag frågade om hon ville välja väg. Det ville hon men valet var svårt. Sa hon. Pärlan tänkte en lång stund men kunde inte bestämma sig.
Då går vi den här vägen – sa jag och tog ďen över gärdet med svalt gräs. Pärlan är inte värre trött än att hon fångade en mus. Men släppte den när matte sa till.
Nej inte inbillar jag mig att hon lydde… Det var en skogsmus som ändå inte är så god. Man kan förstås tvinga i sig den. Om man vill. Men nu ville hon inte.
