Var så trött igår att jag somnade i soffan framför TVn. Vaknar kl 2 – förstås – av att Zelma galopperar omkring och skriker med Mimi glatt efter sig. Ryter till – men det lugnar sig inte. Katten jamar upphetsat och det dånar och dunsar.

Måste alltså gå upp och jaga rätt på katten. Hon har stulit en trasa från badrummet som hon leker med. Mimi hjälper till. Alla andra sover.

När jag till sist äntligen fått tag på katten – är jag klarvaken och kan inte somna om. Så innerligt trött på denna katt!

Nu har jag tittat på sista avsnittet av Så mycket bättre. Loves ord – vi bygger broar till andra länder men vi har stadsdelar som aldrig möts – ligger kvar hos mig. Sant. Segregeringen ökar lavinartat. Mellan stadsdelar och mellan människor. Mellan sjuka och friska. Mellan arbetstagare och arbetslösa. O s v.

Ändå finns det goda krafter. I samhället mellan människor och helt bortanför politikernas åsikter om att det tydligen alltid går att krama ur lite till ur folk som troligen ljuger om att dom är sjuka dessutom. Det finns goda krafter som motverkar. Tiggare som får hjälp. Ensamma mammor som får en matkasse. Det finns.

Undrar ni hur det går med katterna och nätter och adventsstakar?

Åkte för att köpa ny adventsstake men nej – det fanns ingen! Bara sådana där stjärnor på fot – fula tycker jag. Katten skulle dessutom ha vält en sån också. Så nu har jag bara en stake. Plastkransarna börjar lida mot sitt slut. Dom blir stulna och söndertuggade varje dag. Sånt gillar jag inte. 🙁

På nätterna sitter katterna instängda. Zelma måste lära sig att sova på natten -igen. Jag tycker katter som galopperar omkring och välter adventsljusstakar på nätterna är det allra värsta som finns.

När alla löp är över och situationen är under kontroll slipper katterna vara instängda på natten. Zelma har ända sedan hon kom varit stökig på nätterna. Av och till har jag därför varit tvungen stänga in henne. Sen blir hon van vid att sova och kan vara ute på natten igen.