….är ena små fantastiska varelser. Alla sover fortfarande gott hela natten. På morgonen får jag väcka dom och släpper ut dom. Ni skulle se synen av 3 feta små valpar som studsar ut i mörkret för att kissa och bajsa. Som små glada humlor irrar dom ut i det kolsvarta!
I helgen kommer alla hussar och mattar för att hälsa på. Då ska det också bestämmas till vem dom små pojkarna ska. Den stora pojken som är mörkast i ansiktet är av en lugnare typ. Den mindre är mer på och framåt. Det är den skillnaden jag kan se så här långt. Båda har testiklar och bett på plats. Förutom storlek ganska likvärdiga valpar. Den mindre blir lik pappa Teddy i utseendet. Den större påminner om Nallo när han var liten så en grövre typ av hund.
Den lilla tiken är fantastisk! 🙂 Ska bli kul att höra vad matte och husse tycker om henne!
Små shiba-valpar är så fantastiska så det finns inte.
Det har ju varit så kallt att Zums barn knappt varit ute. I går blev dom 5 veckor.
Men alldeles nyss stod Zums stora pojke vid grinden och klagade. Jag provade att släppa ut honom och javisst…. Han var kissnödig och ville inte kissa inne! Är det inte helt rörande?
Så Peter – du som undrade hur jag gör för att få valparna ”rumsrena” – och jag svarade – ”släpper ut dom” – och det är precis så.
Ikväll har det varit high life hos Funny-barnen. Morrats och studsat omkring. Höjdpunkten kom när Mimi fick komma in och leka lite.
Lika trygg som Zum är med att Mimi går in och ut bland hennes barn, lika sur och arg var Funny. Men hon fick finna sig och dom små hade så roligt att dom knappt visste till sig av lycka.
Tänk att få börja sin morgon med att pussa på glada valpar!
Bilder finns och kommer!
Zum-barnen är så stora att man börjar se lite personligheter titta fram.
Dom är tappra dom små och är gärna ute korta stunder – men efter bara några minuter fryser dom om tassarna och vill tillbaka in. Eller rättare sagt skulle dom gärna stanna kvar ute men fryser så mycket att det inte går! Vet inte hur många minus det är idag, men det är allt några.
I går kväll var det ett så fasligt liv på Zum-barnen – speciellt tiken – att jag insåg att det var dags för ännu ett utvecklingssteg. Dom ville inte längre bajsa inne i sin hage!
Dags att göra det ute.
Det var mörkt, hällregnade och blåste småspik. Men det gick ändå bra. Ingen var rädd och 2 av 3 bajsade.
