Ni andra ser förstås gulliga valpar. Det gör inte jag!

Jag ser hundarna i stamtavlan. Hundar som inte lever ens. Maja. Som kom från Australien och hade levt på liten yta och tvingats springa runt runt. Hon kunde inte gå rakt fram. Jag minns hur Helene kom och bar på henne i Norge.

Jag ser Tops. Som jag med mycket möda köpte från USA och som var 35 cm hög. Vilken liten plutt! I gengäld skickade jag Daison. Storvinnaren som låg 1a i USA. Akikos son.

Jag minns hur Tobias kom farande en sen lväll och hur vi parade Tops och Maja. Maja syns fortfarande i uttrycken på valparna.

Jag minns hur förvånade vi blev när ZZ blev sesam!!! Den gråa valpen!!!

Jag ser Goma. Som kom från en av Japans mest berömda sesam-kennlar. Jag minns när Funny föddes och hur glad jag blev när jag fick hämta henne. Hur jag missade att passet gått ut och att jag fick skaffa reservpass på Arlanda för 1000 spänn. Hur lilla Funny satt precis tyst i sin väska hela resan.

Jag minns när Hana fick utbrott på lilla svartingen och jag fick rädda henne.

Jag minns när Zeldas matte inte kunde ha henne och hon flyttade till mig igen. Ledsen. Men hur hon godhjärtat ställde upp för Katashi som just flyttat tillbaka till mig. Mer död än levande och ett vrak.

Hur glad jag blev när både Zelda och Katashi fick nya bästaste hemmen. Som tack fick jag 3 fantastiska valpar från de 2. Trym Eichii och Assi.

Jag minns förlossningar och graviditeter. Oro och glädje.

För mig är dessa 4 valpar fyllda av många års historia. Jag vet att jag har 4 guldklimpar. Fyllda av många års kärlek och förväntan.

Jag hoppas att ni som bestämt er förstår i alla fall lite granna av vad ni får hem!