
Det här är Ben – Funnys och Boys cremefärgade son och min första creme i kenneln! 🙂
Vacker, eller hur?
Tack för bild matte Amanda, det är så roligt att få!
Passade på att väga tjejerna. Dom är ganska jämnstora – Mimi är lite högre – och Lara är definitivt tjockare.
Men gissa vad? Dom vägde exakt lika mycket – 8.1 kg. Vad förvånad jag blev!
Mimi skrek högst i vilket fall. Som en stucken gris. Illtjöt en lång stund. Och – Mimi fick mottagningens allra första pass av den nya sorten.
…trodde jag – att löpen var över… nä nä…
Lara har börjat igen, drog igång i går. Boy tycker redan hon borde paras och Tai tycker att Pärlan ska paras.
Jag som trodde vi skulle ha det lugnt och skönt i jul! 🙁
Therese och mamma Zum har varit hundvakt till Zums dotter Lily.
Titta så lika Lily och Zum är! 🙂 Zum hade blivit helt slut efteråt…. Har försökt få träffa Lily med matte men det har varit helt omöjligt. Hoppas få se henne i verkligheten snart…
Tack gulligaste Therese för att du skickar kort, jag blir så glad!
Fick en fin hälsning från Prinsessan genom matte Antonia. Blir så glad när det kommer hälsningar! Prinsessan är så lik sin mamma Hana att hjärtat stannar lite i kroppen på mig! I vår ska det väl äntligen bli dags för Princess att komma hit och få valpar! 🙂
Till vänster Bokkai, son till Umai och Lucky.
Jag tror att Pärlan har vaknat till igen. Ända sen ungefär hennes valpar flyttade – och Mimi är snart 8 månader – har hon inte märkts så mycket. Livet har blivit tråkigt för Pärlan med 2 valpar i huset som har tagit mycket tid. Inte ett ont ord har hon sagt till Lara. Inte ett morr ens. Inte till Mimi heller. Pärlan har funnits utan att ta plats eller att lägga sig i. Jättekonstigt.
Pärlan är uppvuxen med sin Tjejliga – Zum, Funny och Prinsessan också – och inga finns liksom hemma längre. Gjorde det henne deppig också? Eller har hon bara inte tyckt det har varit värt att anstränga sig? Eller har hon haft ont någonstans? Inga symptom i alla fall. Men Pärlan har varit tyst. Hon har inte sagt något.
Nu tycker jag att hon börjar vakna till liv. I samband med att Lara börjar bli tonårig och snart 6 månader. Kanske ser hon sin uppgift hon också – att ta tag i situationen. Det behövs lite styrning i gänget, precis som jag konstaterade i går. Kanske är det just det som Pärlan också konstaterat?
Vi får se!