– som dom var i morse, lika ljuvligt snälla och tysta och rara har dom varit idag! 🙂
Ikväll ska dom små raringarna ut och åka bil och gå lite bortanför brukshundsklubben. Lara måste få gå en liten stund på sin kurs, även om stunden blir kort för valparnas skull. Nästa tisdag åker en av valparna så sent att vi inte hinner med kursen och sen är den slut.
I övermorgon är det dags för besiktning. Håll tummarna för att allt är bra med småttingarna! Men annat kan jag inte tänka mig.
När vi går ut gallskriker alla valparna för att dom måste sitta instängda i köket. Vi kommer hem 1 knapp timme senare och dom skriker igen. Ut med alla valparna. In med alla valparna. Ut med dom igen för dom fortsätter skrika av missnöje eftersom jag vill ha dom i köket när jag fodrar de stora. Nej, ingen ville fortfarande kissa. Badat i hela vattenskålen har dom gjort när vi var borta. Torkar köksgolvet. Svär. Nu är jag på riktigt dåligt humör. Trött.
På morgonpromenaden kröp Boy på något sätt ut ur selen. Han gick inte att fånga in på en bra stund. Till sist lovade jag honom att han skulle slippa selen. För alltid. Då kunde jag ta honom.
Nu sitter jag utmattad i en fåtölj och lyssnar på valpar som leker – läs skäller, skriker – plus Zelda som skriker gällt. Hon sitter instängd i köket för att valparna inte ska dia henne. Hon har inte mycket mjölk kvar och det får valparna att suga värre än vanligt.
Häromveckan sade jag till en pappa att föräldrar har grundansvaret för barnens uppfostran. Jag blev ordentligt uppläxad av den pappan. Som gick till sin rektor och ifrågasatte om jag hade läst skollagen.
Det handlar – i mina ögon, troligen alldeles för gamla och stelbenta – även om sådant som om inställningen att förskola och skola ska ta hand om barnen större delen av dygnet. Samt att minsta försök till uppfostran dessutom omedelbart motarbetas av föräldrarna som ofta tycks se skolan som en ren serviceinstitution. Inte till barnen. Utan till dom själva.
Ja, men vad förstår en gammal tant som jag. Som tittar mer och mer förvånat på den märkliga utveckling detta land är inne i. Det går med raketfart. Jag känner inte igen mig längre. Och funderar på vart jag ska flytta. Räcker skogarna i Horn? Eller är det utomlands som jag måste fara? För att känna igen mig.
Får ta en kopp…. Har sysselsatt valpar en stund och klockan är 3.16. Det visade sig att det var den 3e valpen som somnade i går kväll utan att bajsa som blev bajsnödig mitt i natten.
Finns det nåt socker eller andra snabba kolhydrater i huset…? Eller nåt riktigt onyttigt fett…? Hur ska man annars överleva?
