– som levt under förhållandena som väl påminner om valpfabriker?
Stackars hundar. Och intresset är stort för att ta hand om dem förstås.
Att ta hand om vanvårdade hundar och katter är speciellt och inte för alla. Du kan få en hund som aldrig blir rumsren eller aldrig går att lära något. Eller är livrädd för allt.
Min första shiba var ett sådant djur. Det tog 1 år innan jag kunde tvätta håret utan att han blev skräckslagen.
Det är speciellt på både gott och ont att ta hand om djur som farit illa. Belöningen när det går bra är ofantlig. Men vägen dit kan vara mycket besvärlig och frustrerande och det kostar mycket tid och tålamod. Och i värsta fall pengar också.
Hundar som sovit på betonggolv blir inte automatiskt glada över en mjuk bädd, om man säger så…. Dom måste lära sig att det är skönt.
När Maru kom till mig kissade och bajsade han inne utan att blinka. Han hade ändå haft så mycket kontakt med människor att han tyckte om människor. Lapphundarna vet man inte hur det är med den saken. Då måste hunden först lära sig att kontakten med människor är bra. Ja herregud. Vilket jobb…
Ja jag såg det. Så sorgligt! Sorgligaste är ändå att många går in och försvarar dettasom ” vanligt bland seriösa uppfödare”, det är hemskt!
Jag var sugen på finsk lapphund, och vänner har uppmuntrat mig att ”adoptera” hund istället för att köpa en ”dyr rashund”, men jag har tagit hand om andras problemhundar förut och nu vill jag veta så mycket jag kan om min hunds bakgrund. Men tyvärr kommer nog en del av alla dessa hundar att hamna hos välmenande, men opassande ägare… Det är vad jag tror.
Vet ni vilken kennel det rör sig om? Risken finns ju att personen börjar om igen. Vill inte köpa hund från en sådan.
Ingen som helst aning….