Huset där jag bor brister en hel del i isolering. På sommaren är det förstås väldigt varmt och redan nu är det kallt. Bara 16 grader i köket just nu. Det konstiga är att kylan stängs inne nu även på dagarna när det är varmt och på sommaren när man vill ha lite kyla stängs minsann ingen värme ute. Då kokar hela huset.
Jag googlar på luftvärmepumpar och plockar fram varenda en av värmeljusstakar jag någonsin har ägt. Och stoppar ljus i ljusstakar.
Ställer ut i alla rum. Rum jag använder. Kanske kan man slå upp ett litet enmanstält i vardagsrummet, typ….??
Tur jag köpte en rejäl tröja i ull på Skänninge marken!
– som om det är dags att väcka liv i bloggen Sutamuroku shiba igen! Även om en del förändringar kommer att göras.
Mitt liv har ändrats och traskar vidare. Det viktigaste för er är att få veta att det inte kommer att födas fler shibavalpar här i huset. Jag har gjort mitt.
Jag har dessutom gått ut ur SKK med motiveringen hur SKK tagit ställning i vargfrågan, d v s att vargar inte har rätt att finnas i någon högre grad. Orsak är, om jag förstått det rätt, att hundorganisationernas rätt att värna om jakt och provtillfällen är viktigare än våra vargar.
Jag håller inte med. Så jag gick ur, och kan alltså inte längre registrera valpar eller ställa ut min hund eller, för den delen, låta SKK tjäna mer pengar på mig.
Det var med en del separationsångest jag anmälde mitt utträde, det ska erkännas. Jag är snart 70 år och när jag var för liten för att vara medlem så var min pappa det. Och så fort jag var stor nog, även jag. Alltså i en hel livstid.
Men nu är det nog och frihetens timme är slagen. Inte längre någon oro för hittepåanmälningar mot mig som SKK raskt tar tag i och utreder i årslånga utredningar. Ingen risk för uteslutning av den enkla anledningen att jag säger min mening om något, alltså utnyttjar min yttrandefrihet som att exempelvis protestera mot att det i svenska domarkompendiet står att röda shibor ska föredras framför svarta. Jo ni. Man får ju absolut inte kritisera SKK, eller dess ledamöter, på något sätt.
Det är med andningssvårigheter och hjärtklappning som jag skriver ovanstående. Det finns säkert något sätt att komma åt mig och mina hundar som jag inte har tänkt på, bara för att jag skrivit detta.
Nu ska jag ta en kaffe till och försöka lugna ner mig.
Tenno
Muntrar upp er med en oljemålning av Tenno, som står och torkar för att skickas till matte Helene.
– efter en intensiv helg med sensi-yoga och ridning och umgänge med ”häst-tanter”.
Det var länge sedan som jag sovit så gott! Uttryck som klubbad faller mig osökt i tanken.
Det är måndag morgon och jag är inte vaken än trots 9 timmars sömn.
Att rida 3 pass på sammanlagt 2 dagar har också varit SÅ roligt och utvecklande. Jag blev kär i en häst också! 😀 Så vänlig och tillmötesgående.
Tillbaka till verkligheten är det dags att ta tag i vardagssysslor dom att städa, tvätta och handla. Justja… Jag är ju pensio. Jag har ju tid? Varför stressar jag alltid upp mig lite? Och tänker på allt annat som ska ”hända” i veckan som att bilen ska vara på Rejmes i Åtvid för service TIDIGT i morgon bitti….
Veckorna trillar på i snabbt tempo trots att jag egentligen inte har så mycket inbokat.
I går var det ridning. På torsdag ska bilen besiktigas plus målarkurs.
Det är så det ser ut. Sådant som man förut gjorde med vänsterhanden och i förbifarten tar nu en del av veckan och ramar in den. Ändå går tiden fort.
Om jag längtar tillbaka till jobbet? Nej faktiskt inte. Jag har jobbat heltid 2 år extra och det känns just nu som att det räcker. Det tar tid att bli äldre också. Kroppen fungerar inte som förut. Inte hjärnan heller.
Men idag läste jag en artikel om Linköpings Fältrittklubb och där fanns en bild på en pigg dam på 80 år som fortfarande red. Det var väl inspirerande?
Kommer jag att ha hund när jag är 80? Kanske. Kommer jag att rida? Tveksamt med kanske!
Helgen kommer att tillbringas på Stenholmen på deras Må-bra-helg. Det hade förstås varit roligt att kunna sova över men den fungerar inte med ett gäng hundar.
Men massor av ridning, yoga, teori och god mat står på schemat. Liksom bad och relax – det senare endast i mån av tid för undertecknad eftersom jag måste promenera hundar när dom andra ligger och jäser i poolen…
Peder Fredricson – mannen jag beundrar mest av alla – för hans horsemanship, klokhet och genuina kunskap om och intresse för och av djur (läs hästar).
ÄNTLIGEN världsetta! SÅ så välförtjänt!
– säger jag som var nära trilla av islänningen Elsa idag när hon blev rädd och for iväg som ett jehu…2 gånger t o m…
Nåja, någon världsstjärna blir jag aldrig, så därför får jag glädja mej åt de som blir det, på riktigt!
GRATTIS Peder med team! Törs vi hoppas på ett nytt Jerringpris? Trots allt gap sist han vann om att folk bara sitter och åker häst och om hur hästmaffian röstar fram folk som inte förtjänar att vinna.
Jag förstår inte att tiden går så fort som den gör! Fredag idag igen.
Det är skönt med fredag även för den som är ”ledig”. Hundarna har fått en riktig långpromenad på 2.5 timme. Först ridning och sedan långpromenad – nu är matte trött!
Det är 1 v kvar fram till dess att vi kan börja ana om Lisa är dräktig eller inte. Men ca 2-3 v innan vi kan börja ana mer säkert. Tummarna hålls!
– det kunde komma en liten ängel eller snickarkunnig person och berätta för mig hur jag gör för att bygga ett litet isolerat hus till mina fåglar…? Jag kan spika, men HUR? Och vad ska jag köpa för grejer? Hur gör jag enklast….?
På Caminon sade vi alltid – caminon ger dig det du behöver. Gäller det utanför Caminon också…? Var finns du, kunniga människa…? Kanske om jag tar mått och åket över till Byggmax och frågar…? Men hur får jag hem grejerna…? HJÄLP!
– har fått ett annorlunda liv efter att jag blev helt ledig. Skillnaden är att jag är hemma och rör mig hela dagarna så att hundarna inte längre får sina helt avslappnade sovtider. Det stör framför allt Dai som alltid måste vara med och hålla koll. När han blir alltför trött måste jag ibland stänga in honom i köket. Då kan han sova ordentligt. Vi har möjlighet att ta våra promenader när det är ljust ute och när solen skiner. Dai och Boy älskar att vara ute i trädgården, timme efter timme. Boy ligger i solen. Dai leker med sina bollar och engagerar grannen när hon är ute i att kasta boll åt honom.
Hur ser dagarna ut och vad gör man när man är ledig jämt?
Ja det är inte alltid så lätt som man kan tro. Tråkiga uppgifter som hushållsarbete finns det
ju alltid.
Det bästa är att slippa jäkta upp på morgonen, få ta det lungt med frukosten. Att ha möjlighet att göra roliga saker som att rida. Det sämsta är tråkiga saker som man inte gör – fast man har tid – just för att det är tråkigt. Som att plocka upp plommonen i trädgården. Plus att det gör ont i kroppen både här och där.
Det är en omställning som tar tid. Jag är ju van vid att jobba mycket hemifrån eftersom jag gjort det de sista 4 åren. Men – jag har träffat människor varje dag på jobbet. Det är lite tomt att inte göra det längre. Lätt att gå ner sig lite och bli slö. Tröttheten efter ett långt arbetsliv med mycket stress och högt mentalt tryck tar ut sin rätt.
Tycker ni att jag klagar? Jag vet inte. Om jag gör det. Det är ändå skönt att ha hundarna eftersom det håller en igång, samtidigt som det hindrar. För att vara gammal tant är jag ovanligt frisk, och det tillskriver jag just hundarna. Flera timmar av frisk luft varje dag och alltid rörelse. Det har nog gjort sitt goda.
Hur det blir med resten får vi se. Varje frisk dag är en god dag.
-släpps restriktionerna. Ungefär samtidigt i tid som jag läser att Astras vaccin över tid snabbt minskat i effekt. Det betyder att jag, som fick just Astra, knappt har något skydd alls längre. Jag är dessutom 67 år och har en astma som varit urjobbig sista året.
Jag kommer fortsätta hålla avstånd och handla på tider när det inte är så mycket folk i butikerna. Fast numera är det mycket folk även dagar som måndag förmiddag när det förut var ganska tomt. Men det kanske blir skillnad nu när många återgår till sina arbetsplatser.
Dessutom lär det väl bli ännu svårare att ta sig från Linköping till Sturefors runt 16-18 med långa köer. En rutt som normalt tar ca 15 minuter kan ta 45.
Men som sagt. Nu är jag pensionär och kan undvika sånt. För det mesta.
Blogg om det som händer på kennel Sutamuroku. Mycket bilder, många berättelser om stora och små händelser i en shibaflock. Välkommen in!
