Du måste vara gammal nog för att ha stadgat dig. Du ska ha jobb och bostad som du tänker behålla. I alla fall inom överskådlig tid.
Du ska vara mogen och förstå att du tar på dig ett åtagande för en annan varelse som lever i 15 år.
Du ska vara gammal nog att kunna uppfostra och ge hunden det som den behöver. Sätta dig själv åt sidan och ställa upp för hunden. Hunden kommer att bli ditt ansvar.
Du ska veta att du är pigg nog att gå ut och gå flera timmar om dagen. Varje dag i ur och skur. 15 år framåt. Har du tiden som en hund tar? Andra intressen får kanske hamna på hatt-hyllan. Räkna med att en hund tar 3-4 timmar varje dag.
Det finns också en ekonomisk aspekt runt hundinnehav som blir allt större. Maten blir dyrare. Försäkringspremier stiger. Kurser ökar i pris. Men framförallt har vi i Sverige skenande veterinärkostnader efter att riskkapitalbolagen AniCura och Evidensia köpt upp nästan all veterinärvård.
Shiban är frisk och den äter inte stora mängder mat. Den är alltså en relativt billig hund att ha. Men även billiga hundar ska man ha råd med. Därför är ett ordnat liv ett måste om man ska köpa hund. Och du ska ha tiden för att lägga ner på hunden. Så tänk efter före. Både för din och hundens skull.
Jo, kräver en hel del planering. Nu kan ju unga människor ha ett superstar har liv, men det är ofta jag läser om folk som inte har råd, inte råd med viss mat, inte råd att besöka veterinären…och inte råd att gå någon typ av kurs, trots besvär med att fostra hunden. Det är både sorgligt och tråkigt för alla inblandade. Jag har själv varit i den sitsen när jag ägde en hund helt själv redan som vuxen tonåring och min hund fick problem. Det löste vi med att överlåta henne till någon som ville ta på sig kostnaden, men då även tog hunden. Hon fick ett jättebra hem, och jag hade som arbetslös inte ekonomin så även om hjärtat krossas så var det bäst för hunden. Det är tunga beslut. Nu är jag gammal och möjligen klokare och tanken på hund har långsamt växt fram igen. Eftersom jag haft katt, så har man lärt sig att “pussla livet” och att även de kräver både tid och pengar, det förtjänar alla husdjur. En trygghet, och ansvar precis som ses som självklart för skaffa ett barn.
Ja precis så är det. Eller du kan ha ett stadgat liv och råd med hund när du köper den men 1 år senare har du bytt jobb, flyttat 3 ggr och träffat ny pojkvän som inte gillar hunden. Eller får barn under hundens första år. Inget av det är bra planering från hundens synpunkt. Skaffa hund är som att skaffa barn – det blir inte bra innan tiden och man själv är mogen för det.
Jo, och någonstans kommer livet 🙂 ingen kan planera mot arbetslöshet, sjukdom eller plötsligt förändrade ekonomisk situation. Hus kan brinna ner, hjärtat kan bli svagt, den oplanerade graviditeten slår till Själv vill jag så småningom ha både barn, byta jobb, utbilda mig…och ha hund. Allt det kräver planering. Trots allt det, passar en hund in i vårt pussel, känner vi. För två år sedan fick jag hälsporre, då hade det påverkat hund, precis som det påverkar allt annat, men där kommer ju ansvaret in. Man löser det, på något vis måste det lösas. Där spelar nog både ekonomi och viss mognad in( som såklart även unga kan ha). Men en hel del saker är utom vår kontroll att förutse.
Haft två närstående på sjukhus senaste veckan, så det oförutsedda, men inte omöjliga, är ganska tätt inpå just nu. Även om det inte direkt påverkar min livssituation, så blir livets skörhet och funderingar på det man ser som “självklarheter”, lite mer påtagliga.
Nej så är det. Livet inträffar. Men det inträffar oftare stora förändringar när du är under 30 än över. Vuxna shibor är bra och tålmodiga när Livet inträffar. Om det är tillfälligtvis. Alla blir sjuka ibland. Men en hund kan inte leva ett helt liv med snabba förändringar och blir det för mycket och om hunden inte får det som den behöver blir den stressad. Måste kanske omplaceras. Vilket som du säger kan bli väldigt bra i förlängningen. Men det är inte därför jag föder upp hundar – för mig är varje omplacerad såld valp ett misslyckande där jag har misslyckats i mitt jobb – att hitta bästa möjliga hem till varje valp.
Kloka råd till alla med hundfunderingar. Vi har velat ha hund länge men jag kände att jag varken orkade eller hann med när barnen var små. Nu är de stora nog att klara mycket själva och dessutom till både hjälp och glädje för Fuji. Och ingen risk för fler småsyskon heller
Och jag har tid och ork att hålla på med henne. Och eftersom vi väntade tills vi bestämde oss att nu är det dags – fick vi världens bästa och finaste Fuji. Allt har en mening ❤️
Tack för kommentaren Karin! Världens bästa Fuji är glad som har er!