Yes! Vi kom med på SBKs kurs, Lara och jag.
Lara har ju inte fått gå valpkurs en gång… Det ska bli kul att jobba med henne på rally!
Intressant också att gå en kurs hos SBK – det var MÅÅÅÅÅNGA år sen!
Hitintills har jag gått mina kurser för Therese Arvestrand på Dogsense. Ska bli kul att gå på Bruks-et och jämföra uppläggning… Närmare för mig att åka också.
Shibaflickor! Jag skulle kunna skriva en hel bok om dom!
Pärlan var utomhus när flickorna började bråka. Hon hörde ändå bättre än jag vad som hände inomhus. Lät som gräl mer än slagsmål. Pärlan och jag lyssnade och tittade på varandra. ”Ska vi bli oroliga? Nä….”
Som sagt så var det värre än det lät som och resulterade i små hål i ansiktet och lite blod. Men framförallt förtroendekris. Det är spänt mellan flickorna.
Pärlan har aldrig brytt sig om att Mimi är hennes dotter. Hon har tvärtom tyckt väldigt bra om Lara. Lara har behandlat Pärlan med vördnad. Det har Pärlan tyckt om.
Nu har Pärlan gripit in. Hon har vårdat Mimis små sår. Hon VET att allt är Laras fel. Pärlan ger Lara onda ögat. ”Sköt dej annars kan du dra” säger hon och ”Jag SER DIG! ”
Detta gör Pärlans matte nervös. Pärlan kan på 1/1000-del av en sekund gå från tanke till handling om hon tycker att det är nödvändigt. Att varna först tycker hon är överskattat och dumt. Bättre att ta den andra parten med överraskning så vinner man snabbare och enklare, är Pärlans självklara motto.
Pärlan är väldigt snäll och tålmodig. Nästan alltid. Men när det gäller – då är hon snabb…
Så just nu är matte nervös….
Lara var ganska stressad efter slagsmålet med Mimi i går.
Efter kvällspromenaden satt jag länge med henne i knät och pratade med henne. Jag har inga ”förmågor” att prata med hundar, men jag kände så starkt hennes ledsenhet. Hon sände bilder av sin mamma, sin bror Tom, av matte Helle och lillhusse Luca. Kort sagt längtade hon ”hem”. Helle ringde men jag vågade inte berätta för henne om hennes ”olyckliga” valp.
Det var inte meningen, sa Lara. Inte meningen.
Inatt fick Mimi och Pärlan sova hos mig med en grind till de andra. Nu på morgonen bar jag ner Mimi. Lara mötte i trappan och jag satt länge med en valp i knä och en nedanför, klappade och pratade.
På morgonpromenaden blev dom ”sams” igen. Lara är helt lugn. Men eftersom jag vet att Mimi kan behöva lite mer tid på sig håller jag dom åtskilda till i kväll.
Egentligen tror jag bråket var delvis Boys fel. Han leker ganska intensivt emellanåt, speciellt på morgonen. Det kan innebära att han ”trycker ner” en tik rent fysiskt. Jag hörde att han gjorde det när jag skottade snö och jag hörde någon av tjejerna skrika till. Jag tror att det var det som utlöste bråket.
Lara har ju ”löpt” i 2 månader och varit ganska så på tårna på ett sätt som inte har varit bra i flocken. Nu när hon är ”nere” i hormoner måste allt anpassas till det.
Lara var strålande i morse, jag fick nästan tårar i ögonen. Balanserad, lugn och morrade inte eller hotade. Slickade intensivt på mattes hand för att visa, att hon inte menade något illa och inte ville bråka med Mimi,
Ikväll ska dom få gå ihop igen men jag vill ha en promenad till emellan först.
Varför ser flickorna såna ut?
Jo, dom har bråkat. Båda har ett litet sår i ansiktet – se Mimi. Lara har ett litet på benet också.
Lara ligger i hallen och Mimi gömmer sig på övervåningen. Så jag tror båda tycker att Lara vann.
Matte och Pärlan var ute och skottade snö.
Så är det att ha flera shibor av samma kön. Dom här 2 har lugnat sig och nosat på varandra så jag kommer inte att dela på dom idag.
Titta här! Det finaste lilla gosedjur. Eller resterna av det….
Pärlan hittade det i snön. Hon blev så uppjagad att jag trodde hon hade hittat en talgboll. Vägrade släppa taget och tänkte svälja det när jag började gräva henne i munnen. Kloka shibaägare låter sina hundar behålla sina skatter i sådana lägen.
Hon bar djuret begravd i sin mun hela promenaden. T o m bajsade med det i munnen… 😉
Alla var avundsjuka! Lara hade vett att vara respektfull men Mimi började reta upp sig…. Tänk att mamma Pärlan hade hittat en sån skatt och inte tänkte dela den med sin dotter – så oförskämt!
Väl hemma släppte jag in Pärlan. Lara och Mimi fick leka i snön en stund med pappa Boy medans jag skottade snö – igen….
När vi kom in var gosedjuret dödat och hade helt förlorat sin betydelse. För säkerhets skull plockade jag upp resterna innan de andra fick komma in.
Huvudvärk och fryser. Blir en kort promenad i dag och lite träning i stället. Mimi och jag måste öva till rallykursen och Lara får hänga på. Hon är inte alls så tokig, den lilla, när det gäller att vara uppmärksam, ha kontakt och att lära sig saker!
…bara att skotta… 🙁
Men hundarna tycker det är kul! Pärlan hjälpte mej skotta i morse och låg som en rem mellan träden och buskarna. Hon leker ju tyst…
Boy har ärvt ner sin högljudda lekstil till framförallt Lara – även om Mimi kan låta lite också när hon blir upphetsad. Tjutande, skällande hundar vill inte grannarna ha tidigt på morgonen – så då är det Pärlan som får vara med ute.
Mimi och Lara har kul i trädgården
Denna lilla flicka är så speciell.
Det är ju bara några veckor sedan Lara hade en mycket smärtsam upplevelse med en nål i tungan som skulle opereras bort. Första veterinären grävde och bökade med henne på olika sätt.
I går kväll var vi till samma veterinär för att kolla varför Lara har haft en sådan lång löpperiod – snäppet för långt för att matte skulle kunna känna sig lugn.
Jag var mycket nyfiken på hur Lara skulle ta besöket. Det normala hade varit att visa någon form av obehagskänsla. Men nej! Ingenting.
Samma veterinär igen som gräver och bökar. Lara var helt cool. Passade t o m på att pussa på honom.
Kanontjej! Ibland är sådana hundar lite korkade – men Lara är lika smart som Mimi och Mimi är en intelligent liten flicka. Men Lara klarade nya aktivitetsbrädor snabbare än Mimi och det gjorde mig förvånad.
Idag har vi klippt klorna på Lara som nu helt kommit över sin klippa-klor-ångest. Hon låg på rygg i mitt knä och bara pussades.
Hatten av för Lara! 💖💖💖 Hon imponerar!
Mimi Lara och Pärlan. Mina tjejer. 💖💖💖
Ofta ligger dom tillsammans så här. Mimi har ensamrätt på att pussa och tvätta sin mamma – det gör aldrig Lara. Lara vaktar sina ben och sina saker – och än så länge vänder Pärlan bort huvudet och låtsas att hon inte ser provokationerna.
Självklart är jag där och ”hutar åt” Lara. Ibland blir hon utvisad – d v s om hon inte ger sig. Lara är en ganska bestämd flicka som inte vill ge sig så lätt. Om Lara blir upplyft i knät sitter hon kvar och kelar, men hon frågar aldrig självmant om hon får komma upp. Men – det kan ha att göra med att det finns 2 andra som vill dit – både Mimi och Pärlan sitter gärna i knä.
Mimi är mycket känsligare och mer tillgiven och kelig. Å andra sidan blir Mimi fortare arg – om här kommer främmande hundar, tex. Då är det Mimi som tycker, att hon har ansvar för att se till att den främmande vet sin plats. Åtminstone till en början – efter en stund är Mimi vänligast i världen.
Lara går enkelt ihop med alla och börjar aldrig ett bråk – men min absoluta känsla är, att NÄR hon blir arg kommer hon att vara ganska så ilsken….
Pärlan visslar och låtsas om inget. Men – ungtjejerna är inte riktigt inne i bråk-åldern ännu. Den inträffar vid ca 12-18 månader. Det är då som sanningens minut kommer – d v s om det här är tjejer som kommer att kunna fortsätta gå ihop eller om en omplacering av någon av dom kommer att bli nödvändig över tid.
Jag håller tummarna – och ett vakande öga!