Pärlan är uppe i Sälen på semester.
Maru har åkt tåg i 3 timmar och hälsar på i husses föräldrahem. Där gillade han Viktors mamma – sicken tur… – plus hittade familjekatten att intressera sig för.
Härligt att vissa av Sutamuroku-hundarna får vara ute och resa och ha kul!
Vi andra stannar hemma och jobbar vidare…
Ännu en varm morgon. Inget regn på ett par dagar.
Kvällarna går att ha fantastiska promenader. Det är bara att tacka och ta emot. Gräsmattan är VÄLDIGT lång. Men ikväll blir den inte klippt. Ikväll ska vi gå en promenad med Teddy. Teddys husse har samlat ihop lite rådjursskankar åt oss. Det behövs nu när vi spårar så mycket!
Lara mår strålande. Nu vill hon börja springa igen. Hon får vänta med det till nästa vecka men det är roligt att se att hon vill.
Så ett kort från Maru:
Han ser så lugn och nöjd ut.
Det är nervöst och oroligt att skicka iväg ”sina” hundar att bo hos andra. Ledsamt också. Det görs inte enkelt eller lätt ska ni veta. Men det är inte mitt bästa som gäller utan hundens. Det måste hela tiden finnas framför ögonen.
Maru har roligt hemma hos Viktor! Första natten han sov borta i natt och det gick som tur är bra.
Tycker inte om när jag har extra saker att göra förutom ta hand om hundarna. Men det är ju inte ofta det händer så ibland får hundarna stå ut.
Ikväll ska Maru köras upp till Viktor och provbo ett par dagar.
Lilla hjärtehunden. Han har börjat vilja komma upp i soffan på kvällarna när jag tittar på TV. I går fick jag honom att ligga på min mage så länge att han somnade. Det var första gången.
Det tar tid att ”utbilda” hundar uppvuxna på det sätt som kenbelhundar i Japan är, till vårt västerländska sätt att ha hund. Och ställa krav på hund.
Ord som underkastelse och att förstå sig på människor finns inte riktigt för sådana dom Maru. Försiktigt får man arbeta med att få honom att relatera och att förstå. Han är analfabet när det kommer till människor. Han försöker alltid göra sitt bästa. Men det är inte alltid han förstår. Numera ligger han nästan alltid vid mina fötter så han börjar äntligen fästa sig och förstå att jag är en viktig varelse. Han kom i mitten av december förra året så det har tagit sin tid.
…ska Maru åka till Norrköping och tillbringa dagen med Viktor. Men det vet han inte än.
Nu väntar han på att matte ska klä på sig och gå ut en sväng. Sedan blir det först frukost och sen bil till Norrköping. Lisa och Darina får följa med som sällskap.
Han kommer nog att tycka att det är konstigt när vi åker. Det är ett par veckor sedan han träffade Viktor sist. En lång tid för en liten hund.
Den här gången är det Lisas tur. Som synes är Maru redan intresserad av att para den lilla. Så nu behövs ommöblering direkt i hundflocken. Här tas inga risker.
Nu har Maru äntligen slutat kräkas i bilen.
Men Lisa har börjat. Konstigt eller hur?
I går åkte vi bil ganska långt. Darina får åka med Maru just för att hon är så lugn. På hemvägen skrek Darina argt gång på gång. Jag undrade om Maru hade kräkts på henne. Men nej – däremot hade han dreglat på henne. Darina var både arg och plaskblöt när vi kom hem.
Stackars Darina! Hur mycket hon än skrek åt honom att sluta så hjälpte det inte! 😎😎😎
….har mat kvar….och någon…
…får stjäla den…
Lara är hård mot Maru men Lisa är hon svag för.
