Kuddfasen har inträtt. Ja jag kallar den så. Nu knölar tiken ihop det som finns i valplådan så att det blir en förhöjning. Valparna kravlar gärna upp och lägger sig med huvudet upp. Tiken använder den som kudde. Jag har gett upp om att försöka påverka. Hur mycket jag än bäddar slätt så knölar tiken ihop det igen.

Valparna har börjat krypa omkring mer och ofta hamnar dom på fel ställe om tiken – t ex bakom ryggen – och kan inte ta sig därifrån. Då gallskriker dom. Och gissa vem som får lyfta tillbaka dom. Hur många gånger dom helst på nätterna.

I natt har det varit ett himla liv. I dag på morgonen också. De stora valparna väger runt 450-500 gr så dom har nästan ökat 200 gr i vikt sen dom föddes – inget att klaga på kan man tycka. Den minsta väger drygt 350. Det är mer normalt.

Mimi har inga tendenser till mjölkstockning och ingen diarré. Hon har börjat få både torr och färskfoder och det har gått bra.

Tikarna är väldigt hungriga 3e dygnet. Jag minns när jag gav Umai 1, säger 1, bit makaron och det resulterade i en fruktansvärd diarré som blev så svår att vi till sist gick till veterinären.

Så man måste fortsätta vara försiktig med både vad man ger och i vilken mängd.

Natten har varit lugn. 2 ggr har jag vaknat och måste titta efter om dom dött – det har varit tvärtyst. Men alla lever.

Frukost serveras på sängen förstås. Diet först innan det vanliga fodret eftersom det är vanligt att valptikar får diarré.

Valplådan måste skuras och Mimi gå ut en sväng.

Så här ser dom ur när dom är torra och goa. Alla verkar pigga.

Valparna fick ligga i BIA-bädden när jag gjorde rent. Nu har dom små flyttat tillbaka och man riktigt ser hur Mimi tänker ”Herregud – ska jag orka resa mig igen….?”

Men så tar hon sig samman:

Det är starka småttingar! Lakritstroll var ett perfekt namn!