När vi skulle åka ifrån min mamma igår vände Taizan in igen. 2 ggr.
Han ville säga adjö. På riktigt adjö.
Han funderar. På hur länge han ska stanna kvar hos oss.
Caroline – han vill träffa Hana. Hon har betytt mycket för Taizan. Båda kommer från samma ställe i Japan. Hana hjälpte Tai när han kom. Han vill träffa henne.
Förstår inte vilken hysteri som har drabbat flocken. Vem är det som upprätthåller allt detta? Det skälls, ylas, leks – ja det kanske låter trevligt men det är för mycket!
Promenaderna blir svinjobbiga. Det ska kastas, dras hejdlöst i koppel, det ska lekas i koppel och man ska jaga fåglar m m.
Fr o m nu åker Zelda på en Meztiso-sele för hon är helt hemsk på att dra i koppel. Man MÅSTE inte kasta sig helt hysteriskt 1 km bort – bara för att kissa! Lara härmar henne och stackars Taizan som går på samma sida blir helt förskräckt över allt liv och härj som blir.
Vi är ute och går 3-4 timmar/dag så jag förstår bara inte detta! Zelda är dessutom ute mycket med barnen i trädgården och Mimi och Lara leker också där.
Jag kommer hem från varenda promenad genomsvettig arg och trött! 🙁
Pärlans löp är över vilket t o m Taizan nästan har förstått. I natt sov han i vilket fall.
Jag tittade lite till på Zelda och tänkte, att hennes oro berodde på att hon jagade upp sig för att valparna flyttades omkring – både in i köket och utomhus. Zelda är väldigt bekymrad över att dom ska lämna spår efter sig i trädgården och då kunna hittas av rovdjur.
Så jag stängde in Zelda i valphagen med valparna och alla har sovit som stockar.
Pärlans höglöp är över. Jag är tacksam att inga hanhundar skriker hela nätterna. Dom är duktiga och äter också och dom går ihop hela löpet.
Taizan är hysterisk. Hysterisk. Jag kan inte lämna honom hemma och gå ut med dom andra för då kissar han inne. Hela promenaderna är ett slagsmål för att hindra honom från att kasta sig över Pärlan.
Min rygg och mina armar värker efter promenaden. Flickorna blir också uppjagade och springer runt i kopplet.
Det är väl 1 vecka kvar tills han lugnar ner sig. Suck!
Är så trött trött när jag kommer hem – och frustrerad när jag kommer på, att jag förlagt datorn kvar på jobbet så att jag måste åka in extra tidigt i morgon bitti – att jag tar ett glas vin – fast de ä varda´! – och sätter mej på golvet med hundarna.
Alla kommer. Ställer sig i en ring runt mig. Boy ligger nära på min ena sida och slickar intensivt min ena hand. Panda i knät. Flickorna slickar min andra hand. Taizan hänger över de andra för att nå fram.
Pärlan studerar mig intensivt med just blicken ovan. Hon vill veta, hur det är med mig.
Jaa, hur är det med mig…. Det undrar jag med… hur trött får man vara… utan att gå till doktorn…
– i dag fick alla hundar agera väckarklocka igen – fattar inte att dom vet precis hur mycket klockan är! Och att jag inte vaknar när mobilen ringer…. 🙁
Alla utom Taizan var instängda i mitt rum i natt. 3 hundar sov i sängen, Boy Lara och Pärlan. Dom är bra goa!! Dörren var stängd för att jag verkligen hatar när Zelma leker under min säng – vilket hon gör hela nätterna om hon får – och Panda trampar omkring på mig hela natten – vilket han också gör om han får…. Därav en stängd dörr. Det var mycket snarkande i natt i mitt rum m a o! Det är inte ofta alla kommer på det sättet, och första gången Lara gjort det.
Nu är det i vilket fall F R E D A G igen. Igen.
Fattar ni hur fort det går???
Städning och kennelbesök blir det i helgen. Kennelbesök tar en otrolig massa tid, mycket mer tid än vad folk nog förstår.
Kanske kanske hinner jag ut med kameran en sväng när alla gått på söndag. Om det går som planerat och besöken kommer i tid.