Här sitter jag vid 3.20 och tittar på dom små som har somnat om igen.
Flyttdag i dag men det vet dom inte om.
Det är en stilla förhoppning att var och en får ett bra liv. Med människor som förstår att behandla dem väl. Som älskar dem hela deras liv. Vågar man hoppas på det…? Nu för tiden vet man faktiskt inte. Allt ska gå fort och ändras hela tiden, ju fortare dess bättre.
Det har varit en både jobbig och fantastisk tid att ha dessa små hos sig. Så duktiga och rara små barn som redan nu kommunicerar med människor och berättar vad dom tycker och hur dom vill ha det. Dom älskar pussar och gos. Samtidigt är dom fulla av pigghet och ”drag”, beredda att kuta, insupa livet och lära sig mer – av allt! – och beredda att älska sina människor.
Tack för att ni kom och besökte mig under 8 veckor!
Lycka till i livet nu så kommer vi säkert att ses igen!